Ovan molnen är himlen alltid blå

Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå, men nog tusan undrar man ibland. Regnskurarna avlöser varandra. Solen lyser så fint morgon och kväll men under dagen blir vi dränkta. Åskan mullrar på ett betryggande avstånd, väderprognoserna talar emot varandra. Det enda som är säkert är det vi ser genom fönstret.

Det jag tänkt bli klar med i veckan som gick, övre syllen, blev klart igår. Presenningar rullas in och ut. En tältliknande konstruktion byggdes upp för att lufta det blöta virket men det blir mer likt en simbassäng då syllen gör att vattnet inte rinner av.

Nåja, övre syllen är på plats, jag fick komplettera några bitar med lite halvt-i-halvt igen.

Nu var det dags för de första stolparna. Äntligen. Lite nervöst var det allt, det är tunga grejer! Inmätning, avvägning, kapning, lodning. Vi var tre som hjälptes åt och det var bra. Dotra med barn kom upp i veckan och det är praktiskt med en vuxen till. Dels som mat- och sovklocka men även som bygghjälp när jag inte orkar.

360cm långa 150x150 stolpar kapas ner till 280cm. Ingen av våra tre kapklingor har tillräckligt stor diameter för stolparna så det blir att lägga ett snitt på alla fyra sidor och sen använda tigersågen för den sista biten. Men snittet blir vackert!

Första stolpen på plats! Ser ni den blå himlen? Det gjorde vi med en kort stund.

 Det mörknar vid horisonten.

För att ändå kunna göra något när det regnar så satte vi upp vårt välanvända partytält. Det är lappat och lagat, har blåst sönder några gånger men funkar bra ändå för ändamålet. Visserligen försvann basketplan men lite får man offra.

Kossorna på ängen bryr sig inte mycket om oss men nyfikenheten från båda sidor elstängslet var stor under en stund, visst är det spännande med barn och djur?

Söndagkvällen närmade sig och vi var nöjda med att ha satt upp åtta stolpar och sågat till fem till inför morgondagens arbete.

Och då kom solen fram igen. Typiskt!