Tjära och fjädrar eller solkräm och sågspån?

Oj, vilken helg! Vilken värme! Nya drinken heter resorb och standardlunchen är sill, allt för att hålla saltbalansen i schack. Ljusa varma kvällar och nog var det väl en tropisk lördagnatt också. Maken slocknade för midnatt men jag kunde bara inte gå in. Halv två blev klockan innan jag drog mig in i värmen. Förra sommaren tillverkades myggfönster i parti och minut och de kom väl till användning. Inte för att vi har mycket mygg, men de få vi har får gärna stanna utomhus. Flugor och bromsar lika så. Södersidans rullgardiner får vara nerdragna hela dagen för att skärma värmen och nåde den som vågar öppna dörren till lilla verandan, där är det bastu!

Den här veckan inköptes en hatt. Keps i all ära men bomullshatt, modell fiskehatt, med brätte känns luftigare och skyddar även öron och nacke. Inte blir man vacker men som min käre far sa: allt klär en skönhet, inget misskläder en ful. Varsågod och välj!

Det går även åt stora mängder solkräm. Det blir kladdigt. Och hamnar man, som jag, i lä om kapklingan fastar sågspånen på alla insmorda kroppsdelar och lite till. Det kliar. Och sen har man sågspån i både trosa och bh, värre än sand från badstranden. Jag förstår precis hur de som blev rullade i tjära och fjädrar kände sig.

Så efter denna målande bild av mitt liv, vad har vi gjort i helgen?
Jo, nu skulle undre syllen på plats. Det innebar att alla delar av trossbotten som blir dolda av den måste isoleras. Det var alla fyra hörn samt mittsektionen där väggen ska stå. Isolering är inte min grej, det kliar ju värre än sågspån! Dessutom får jag astmatiska besvär vilken jag gärna undviker, särskilt i coronatider som denna.

Maken fick således nöjet att isolera. Vi använder stenull i trossbotten och använde rester från förra bygget. I en bal upptäckte vi att en ekorre också hade isolerat sig. Tyvärr var den svårt mumifierad, tråkigt för ett så vackert djur.
Under isoleringen ligger bjälklagsbrädor och ovanpå det en vindpapp. Nej, vi använder inte bjälklaggsskivor, vi gillar att ha brädor istället. Vilket gör att jag får såga till tusen!

När isoleringen var på plats skulle undre syllen på monteras. 45x170 är dimensionen och den ligger som en ram som håller ihop golvbjälkar och kortlingar. På den ska även golvet få stöd.
Där väggen ska byggas lade vi dels en 45x170 men även en 45x70 för att både golv från tvättrummet och salen ska få något att vila på. Intill skorsten blev den en 45x220, samma som golvbjälkarna.

Anledning är att vi måste justera väggens placering där för det sattes en sotlucka i skorsten just där vi tänkt att ha väggen. Nåväl, problem är till för att lösas och eftersom vi även ska få in en halvt inbyggd trappa till loftet så får det bli en liten smatt just där. Små smattar kan vara bra till mycket. Kurragömma till exempel eller hyllor eller nåt annat kul.

Själv har jag ägnat mig åt massproduktion igen. Det är jag bra på. Blindbottenbrädor ska sågas, ännu bara i små mängder men vänta bara till senare, då blir det såga av för frun.
Motvikt är jag också bra på att vara, ja vikt eller kanske tyngd är min specialitet. Brädorna till syllen är som alla andra brädor lite sneda och vinda. När de ska fästas i golvbjälkarna kommer min tyngd väl till pass. Jag får alltså ställa mig på brädan medan maken skruvar. Teamwork. Inte för att jag gillar att stå på golvbjälkarna, jag får en lättare svindel av att befinna mig en meter över marken samtidigt som jag balanserar på bjälkarna. Läskigt. Jag tror mig ha funnit anledningen till det: jag har progressiva glasögon och när jag tittar neråt är fokuset på läsavstånd. Att ögonen plötsligt ser något annat djup får mina ögon inte ihop. Ska jag få skärpa på djupet måste jag vika mig dubbel och då hamnar ju inte tyngdpunkten på rätt golvbjälke. Jobbigt läge. Så nu har jag beställt glasögon med en enkelslipning enbart. Det blir bra även i svampskogen tror jag.

Nåja, undre syllen på plats och vi tog kväll. Jag tror allt tar dubbelt så lång tid i den här värmen.

Eftersom jag varit en riktig nattuggla så blev morgonen något sen därefter. Men vad tusan, det är det värt! Maken var upp som vanligt och började med avloppsdragningen.
Avlopp till tre golvbrunnar, en diskbänk, en tvättho, ett handfat och en toalett. Det till toaletten ska vägas av för lutningen på röret ska vara 1 cm per meter. De andra avloppen är inte lika viktigt med där är det ju bara vatten. Från toan ska det rinna lagom fort så att inte vattnet far iväg och det fasta resterna blir kvar i röret.
Det är ett litet pussel, många vinklar är det. Vi använder 110-rör till toa och golvbrunn i duscharna och 70-rör till övriga. Det är kanske lite att ta i med 110-rören men om man måste spola rören nångång är det praktiskt. Och så finns alla rör och kopplingar att hämta hos vår lokala entreprenör. Det är praktiskt det med.

Min uppgift var att lägga ett temporärt golv av blindbottenbrädorna. Innan jag kunde börja dagens masstillverkning så la jag plast över alla delar med isolering. Det är regnvarning i vecka (så skönt och välbehövligt) och även om vi har presenning över bygget litar jag inte på att det inte kommer vatten i isoleringen. Plasten är temporär, den tas bort redan nästa helg när övre syll ska på och definitivt när taket är på plats.

Sagt och gjort, masstillverkning är min grej. Medan maken for på informationsmöte om fiberdragning (nytt företag, IP-Only har inte lyckats fixa nåt på fyra år) så lade jag golvet på halva grunden. Jag måste säga att vi verkar ha lyckats med att rita ett hus som håller standarddimensioner på virket. Hittills är det nästan inget spill! Jag sågade av 4 cm för att brädorna skulle passa till bjälkarna. Helt otrolig. Jag tror inte vi är lika tursamma framöver men är glada för det vi klarat av hittills.

Under eftermiddagen blev det allt mörkare moln som närmade sig och mullret av åska hördes på avstånd. Vi fick bråttom att göra klart golvet och med gemensamma krafter kom allt på plats. Skönt!

Nu kunde vi täcka allting med presenningar igen, plocka ihop och låsa och stänga innan de första dropparna kom.

Som dropparna är efterlängtade! Vi satte oss inte i bilen förrän strax efter halv åtta och först då kom det regn på riktigt. Hoppas, hoppas det fortsätter hela natten!

Midsommar, värme och Saurons torn

När var en midsommar så varm och solig som denna? Jo, tydligen 1970. Det kommer jag inte ihåg. 1989? Nej, minnet sviktar tyvärr.

Jag vet att 2014 var iskall, då byggde vi glasverandan och det var 7 grader i köket på midsommaraftons morgon.
2015 var det lillstugan vi började med. Då hade vi långbent och långärmat. Tjocktröjan åkte av till fikat men varmt var det inte.

I år fick vi igen det med råge! Puh.... men klaga ska man inte efter en regnig höst/vinter/vår.

Torsdag före midsommar är halvdag för mig. I dessa pandemitider så är det tillåtet att arbeta hemifrån så vi åkte till stugan redan på onsdagkvällen.

Arbete för oss båda på torsdag förmiddag och vid tvåtiden var vi ute på bygget. Där mötte oss Saurons Torn!
Skorstenen som ett ensamt torn mitt i ”gropen”.

Vi hade börjat med några golvbjälkar förra helgen men kunde inte lägga ut dem innan bärlinan var på plats. Alltså började vi med den. 12,5 meter, dimension 45x195 i dubbla rader. Skarvade förstås, skruvade ihop med förskjutna skarvar och liggande på de fundament som syns i mitten av grunden på bilden ovan. Ett lager underlagspapp, en tryckt bräda 22x120 mellan sten och bärlinan. Nej, man ska inte bygga in tryckt virke i ett hus men det här är i en väl ventilerad grund så det är ok.

Hur man än önskar och hur man än förvarar färskt virke så är det aldrig rakt. Böjda, vridna brädor hela tiden, bara att försöka få allt rakt så gott det går.

Nu var det dags för massproduktion. 21 st 4,73m långa 45x220 golvbjälkar med uttag för undre syllbräda. Kapklinga och sticksåg fick arbeta hårt. Vi med. 

Midsommarfirandet uteblev även detta år. Visst kunde vi ha lövat skorsten men det hade varit svårt att dansa runt den. Det får vänta till taklagsfesten.

På undersidan av golvbjälkarna skruvas en blindbottenbräda (20x95) och ett mellanlägg av vindpapp. Där ska blindbotten sedan läggas och ovanpå den isoleringen men dit är det långt.

Innan vi kan skruva fast golvbjälkarna ska kortlingar monteras mot kortsidorna.

De är av samma dimension som golvbjälkarna och skruvas från utsidan genom den långa bjälken. Alltså måste det göras innan golvbjälkarna läggs på plats. Samtliga kortlingar har uttag för undre syll och försedda med en blindbottenbräda. Massproduktion som sagt. Jag sågar och maken skruvar. Jag står stadigt på marken, han hoppar häck mellan golvbjälkar där övre kanten ligger 94 cm över mark. Tur att han har långa ben!

Ljusa kvällar gör långa arbetsdagar. Det är svårt att slita sig från bygget.

Vi är bra på social distansering men skorstenskillen tar gärna ett varv förbi med lite papper, en golvplåt till vår kamin i stugan och lite snack. Närmaste grannarna har flyttat in på ängen: fem unga kvigor och en liten tjur som alla struntar fullständigt i vad vi ägnar oss åt. Deras ägare byter dock några ord med oss ibland.

Kortlingar läggs även i höjd med skorstenen för där ska väggen gå mellan tvättrum och sal.

 Lite tätare mellan bjälkarna blir det där varmvattenberedare och tvättmaskin med tumlare ska stå, liksom vid kaminen och bastuaggregatet.

Alla bjälkar står på syllbrädan och fästs med vinklar i bärlinan mot muren. Mot den undre bärlinan i mitten fästes de med takåsfästen. Det är knöligt och trångt med många höga knälyft. Årets verktyg är en vinkelbitshållare, en nödvändighet för att skruva i trånga utrymmen.

Efter tre och en halv långa varma dagar var alla golvbjälkar fastskruvade. Vi var solbrända och fulla med stickor, småsår och blåmärken. Armar, ben och rygg är trötta och ömma när vi lägger ut de blivande blindbottenbrädorna som ett temporärt golv och bäddar in hela bygget i presseningar för att bakas i värmen till nästa helg.

Nästa helg blir det avloppsrör och undre syllbräda som ska fixas. Säkert trångt och knöligt det med.

Korta långa dagar

Jaha, kan hon inte bestämma sig? Korta dagar är det väl knappast en vecka före midsommar? Nej, det är klart. Dagarna är så långa som de kan bli. Solen lyser och det är riktig högsommarvärme. Men arbetsdagarna är kortare än vi ibland önskar, å andra sidan tycker nog våra gamla kroppar att det räcker så.

Fredagar kommer vi till stugan för sent för att göra något mer än att inspektera skorstenen. Den här fredagen hade vi även fått leverans av virke, skruv och järn.

 Det är praktiskt att kolla vad de levererat mot beställningslappen för det är inte alltid det stämmer. Inte den här gången heller. Undrar hur de tänker när de packar? Inte rätt skruv, inte rätt mängd ankarskruv, inte heller rätt storlek på takåsfästen. Virket var rätt i alla fall, tur det.

Lördag förmiddag gick således åt att åka till stan och reklamera. Trist men nödvändigt. Samtidigt så var skorstensmakaren på plats för att putsa skorstensstocken så det var inte mycket vi kunde göra på bygget.

Skorstenen går nu upp till taknivå. Den har fått en öppning för en ventil under tak på loftet, en sotlucka för kaminen samt ett rör att ansluta bastuaggregatet till. Och puts som sagt.

Efter lunch kunde vi börja vårt arbete, bära virke. Jag gör vad jag klarar av, maken resten. Han är starkare än vad jag är och envisare så han bar betydligt mer är mig. Täta pauser, mycket vatten och glass blev eftermiddagens melodi i värmen.

När jag inte orkade bära mer rullade jag ut underlagspapp i grunden, lade ut syllbrädor av tryckt 22x120 och fick hjälp att lägga dit bärlinan 45x220 som en ram längs muren. De väger ju en del när de är 4,20 m långa så det har jag svårt att klara själv när det är att hoppa upp och ner i grunden som gäller.

Plötsligt känns det som om vi är på gång på riktigt med bygget! Och sen blev det kväll... Det var skönt att vila kroppen.

Söndag morgon och med den lite tegel som skulle flyttas. Gräsmattan växer så det knakar så den fick sig en omgång tillika några buskar av sekatören. En ny kantklippare hade vi med oss efter att den förra skar så den fick jobba den med. 

När det nödvändiga var avklarat började vi mäta upp golvbjälkar och göra dem klara till nästa helg.

Bärlinan mitt grunden kan vi inte lägga ut än, först måste skorstensarbetet bli klart och ställningen tas bort.  Det sker troligtvis i början av veckan som kommer. Så i midsommar kan vi lägga hela golvbjälklaget om allt går som planerat.

Men vi kunde lägga ut några golvbjälkar för att pröva ändå. 

 Bjälkarna är ca 4,73 m långa, 45x220 virke där vi tar ut en bit på 45x170 i kanten för en övre syll.

På syllen ska sedan väggen byggas. 

Som sagt, nu är vi på gång och jag vill inte åka till stan igen! Dagarna är alldeles för korta och går för fort. 

Regntunga skyar

Tillbaka till brottsplatsen. Först framme var den yngre familjen och vi andra dök upp någon timme senare. Alla lika nyfikna på hur långt skorstensbygget kommit.
Och där stod den. Långt ifrån färdig men betydligt högre än förra helgen.

Tre pipor är på gång, en till kaminen i rummet, en till bastuaggregatet samt grundventilationen som påbörjades förra helgen. Till kaminen i rummet görs även sotlucka på sidan, det är den vänstra något mindre öppningen som syns i bilden.

På lördagen kom mäster själv förbi och rätade ute några frågetecken. Han berättade att piporna går hela vägen ner till den fasta stenen som gjordes förra gången, dvs ca 1 meter ovan mark. Piporna fylls med ett icke brännbart material, t.ex. rester av tegelstenar och lecakulor. Ovanpå det, där kaminröret ska gå in i muren, alltså där hålet är, muras en sten som bildar en botten. Varför gör man så? Jo, om vi vill byta till en kamin med ett lägre rör så ska man inte behöva plocka ner hela skorstenen utan bara bottenstenen och sen suga ut det lösa materialet. Himla smart, tänk vad man får lära sig när man är nyfiken!
Vi kom även överens om att han bygger skorstenen upp till nock nu och väntar med det som är över nock tills vi har taket på. En sju meter hög fristående skorsten är väldigt hög. För att kunna göra ett riktigt snyggt avslut så är det lättare att jobba när taket är lagt.

Så, vad har vi gjort då? Fortsatt med vår mur. Nu är de yttre vingarna i den höjden de ska vara, dvs 280cm hög. Överst på vingarna lade vi en vanlig mursten för att täcka isoleringen i isoblocket. Den mittersta vingen ska fortsätta upp men inte så lång som den är nu. Där blev det en mursten ytterst och isoblock in mot muren, den del som ska byggas på uppåt. Vi la ett lager murbruk ovanpå murstenen för att göra den jämn på översidan. Inte nödvändigt men praktiskt när hammarband och takstolar ska på.

 Muren börjar bli läskigt hög från grundsidan sett. Två och ett halvt varv hann vi innan regnet kom.

Om lördagens väder var växlande så blev söndagen inte mycket bättre. Solen som sken på morgonen blev till gråa moln. Vinden tog i och framåt lunch kom regnet.
Lite murat blev det ändå, en kant längs långsidan på plattan:

En låg sten, 9 cm hög och 30 cm bred. Rester från när vi gjorde grunden. Det får utgöra en bas att ställa reglarna på så att vi inte har trä direkt mot betongplattan. Det kan ju bli fuktigt och blött i ett garage och då är det praktiskt att inte träreglarna kommer i kontakt med det blöta. 

En liknande sten murades även på det korta vingarna på den mur vi tidigare gjorde mot verkstaden. Eftersom murblocken är något lägre än isoblocken så blev vingarna inte lika höga. Nu är det åtgärdat.

Idag idkades även barnarbete. Småtrollen bar tegelstenar till skorstenen. De kämpade på bra och lön utlovades av föräldrarna. 

Make och måg har också burit sten. De har flyttat på blocken så att vi kan få en leverans av virke till golvbjälklaget inför nästa helg. Då börjar nästa etapp av bygget!

Vad gör vi när det regnar och vi inte arbetar ute? Jo, ritar på de ritningar som hela tiden justeras. Där är vi analoga och använder papper och penna. Tillsammans med barnbarnen är vi digitala och lägger patiens eller spelar PokemonGo. Det är roligt det med.

Som vanligt lyser solen lagom till vi åker hem, det är ju typiskt!