söndag 30 juni 2019

Sista rycket!

Den här helgen fick vi med oss ”drängen” (svärsonen) och minsta drängen till stugan. Storebror skulle på kalas och fick stanna hemma. Det är mysigt att få rå om den lille på samma sätt som vi gjorde med hans storebror, lite egentid att få fiffilura med morfar och pappa, njuta av att vara ensambarn ett tag. Undertecknad blev således förflyttad från bygge till trossen och barndetaljen igen. Mat- och sovklocka alltså. Nåja, Skalman och jag är goda vänner och har ungefär samma perspektiv på livet så det går alldeles utmärkt!

Sista rivningen skulle till. Så här lämnade vi ladan förra helgen:


Ställningen byggdes upp efter att gamla takpannor flyttats från baksidan. Det känns i tumleden när man flyttar ett hundratal pannor ska ni veta! Sen upp med stegen för att lossa de sista takplåtarna.

Därefter var det bara att ta fram motorsågen igen. Det var något enklare att såga ner takstolarna på den här delen då det fanns ett gammalt tak till en loge att gå på. Inget att lita på direkt, men det funkade. 



På logen låg skräp och gammal halm och vass från taket. Att skyffla bort det var både varmt och smutsigt. 27-gradig värme i skuggan och stekande sol på det är inte jättekul att arbeta i. Själv håller jag mig gärna i skuggan men de andra hade inte samma tur. Golvet bräcktes bort, smutsen yrde och containern blev full igen.

Till sist var bara ramverket kvar, samt en gammal kätte och en trälår.


Lilleman fick ett eget bräckjärn och hjälpte till efter förmåga. Skottkärran gick i skytteltrafik, mågen körde trävirket ner till containern och barnet upp. Tänk att ungar gillar att åka skottkärra så mycket!

Om man inte orkar riva så kan man ägna tid åt den gamla flakmoppen, den behöver mycket kärlek och omvårdnad. U-ringnycklar och skruvmejslar i alla storlekar kommer man långt på även om moppen står still! Han brås nog på sin morbror.

När allt var nere återstod endast hålet in till den stora logen som skulle fyllas igen.
Vi fick finbesök från storstaden och med det en välbehövlig fikapaus. Man tackar! Matlusten var det annars lite si och så i med värmen, sill och kaviar stod högt på önskelistan, kall fil eller yoghurt var näst på tur. Jordgubbar har vi ätit oss mätta på och melon är gott att svalka sig med. Vatten och saft går åt i stora mängder. Uteduschen blev nästan för varm, inte mycket svalka där. Barnpoolen var populär hos den minste.

Även gammelfarfar och faster kom på ett kort besök för att inspektera arbetet. Det är visst ett populärt bygge! Kul är det när släkt och vänner tittar in.

För att enklare kunna lägga en tillfällig panel i hålet så sågades det upp ytterligare. En liggande spikregel fästes i överkant och sen tog vi allt spillvirke som fanns till hands och skruvade upp.
Getingarna blev av med sitt bo och var inte glada, men mest surrade som vanligt de insekter som gillar att bygga bo i gammalt trä. Det är kanske inte helt rätt mot vår minskande fauna att ta deras bovirke, men det finns ju en hel del kvar att grotta in sig i ändå.

En utmattad lilleman hade retirerat till sitt egna hus med en surfplatta för att pusta ut i värmen så nu fick undertecknad vara med och bygga ett tag. Det vill säga, jag skötte kapen en liten stund, alltid något!

Nu är det vädertätt, inte allt för vackert, men lite rödfärg på det där så står det sig bra tills den nya byggnaden täcker det. Dags att åka hem för den här gången, snart hägrar semestern. Undrar om vi får någon som vill gräva åt oss tills dess? 
















söndag 23 juni 2019

Det går inte fort

Det går inte fort, det gör det inte!
Två veckor har gått sen sist, en helg då vi inte varit på plats.
Containern har bytts ut till en tom. Den är nu full igen efter denna helg.
Att bygga timmerstomme tar tid, det är enklare att ta isär. Dymling och spik om vartannat. Ibland bara lyfter man av stocken, annars bräcker man rostiga spikar som sitter som berg. Vissa stockar är fastkilade andra genomruttna och faller isär.

Startläget var detta:

Maken sågade ner takstolar på ett relativt genomtänkt sätt. (Den som har koppling till skolan känner igen frasen från kurskriterier i läroplanen). Några rep, byggställning, stegar och en motorsåg med viss skyddsutrustning användes. Jag höll mig på avstånd.
Till slut återstod ett pussel även jag kunde delta i.


När överliggarna kom ner var det bara att börja plocka.
Plockepinn är det närmaste jag kommer, eller som sonen sa: det ser ut som mormors leksakstimmerstuga vi byggde med som små.


Golvet är inte nåt att lita på och under det samlades skräp och gamla hässjestörar. Maken plockade upp ett antal rostiga lieblad, en plåtklädd träspade och en grind bl.a.

Andra skatter som gömde sig var ett träok samt en samling kängor och stövlar.

Midsommarhelg innebär inte något större firande när vi bara är två i stugan. Sillunch intogs på midsommardagen samt traditionell grillmiddag. Jordgubbar också förstås men jordgubbstårtan åts först på söndagen. Det gäller att sprida sina gracer.

Lite i taget plockades stommen ner, det som är friskt sparas för kommande ändamål.



När helgen är över återstår den sista delen för drängen måste väl ha lite att göra nästa helg?

Nu återstår att beställa tömning av containern och beställa en ny, den sista hoppas vi.
Veckans bakslag var att en tillfrågad meddelade att han inte tar grävjobbet, hans maskin är inte tillräckligt stor. De andra två har inte hört av sig alls. Så nån grävning lär det inte bli i sommar. Nåja, det finns gott om projekt ändå. Panelbyte på huset, t.ex. det är hög tid på söderväggen!


söndag 9 juni 2019

Nu ryker ladan!



Nu ryker ladan! Bokstavligt? Inte av brandrök, men av gammalt damm kanske.
Nationaldagshelg. Pingst. Flagga, grillmiddagar, röka kött, sitta utomhus första långa kvällen för året (med en massa mygg) och allt sånt man ska göra en skön helg i juni. Det vill säga riva hus.

Några vändor till återvinningen först. Två cyklar från början av 80-talet med smala däck lades ut på blocket och försvann inom en timme. Enkelkupigt taktegel annonserades i en Facebook-grupp och bokades på några minuter. De hämtades under söndagen. Lotta sorterade och slängde massa kläder, böcker och gosedjur från uppväxten så där blev det ett lass till för återvinning.

Småtrollen fick en badbassäng modell något större och den fylldes så brunnsvattnet blev grumligt av gammalt borrkax. Nåja det går att bada i ogenomskinligt vatten också, det är ju bara ett extra tillskott av naturliga mineraler! Och badat har trollen gjort. I två långa, varma dagar! Högsommarvärme i början av juni kräver vatten. Och när vi vuxna jobbar på huset vill ingen gå till stranden. Praktiskt med en pool bredvid arbetsplatsen i stället. Uteduschen har också fått jobba, så skönt att den finns!
Några regnskurar har inte hindrat arbetet, åskan och dess korta kraftiga skurar gick snabbt över. Det fina regnet, knappt mer än hög luftfuktighet var bara skönt och mycket välbehövligt.

Först ut var plåttaket. Spikat på plats, så kofoten fick göra nytta. Upp med byggställningen (vi säger varje gång att det är den bästa investeringen vi gjort!) och sen en stege som hängde över taknocken och bands fast med rep i träden på andra sidan.

Det gick förvånansvärt fort att få bort plåtarna på ena sidan!
Isoleringen av vass och halm dammade något enormt men fördelen är att det lär förmultna snabbt när väder och vind får göra sitt.
Delar av panelen försvann den med.
Det blev ljust i den gamla festlokalen när taket försvann!







Byggställningen flyttades och andra sidan gick lika lätt att få ner. Lätt, säger jag som står på marken... ja, fort i alla fall! Jag går ju inte upp på stegen!






 Delar av ladan är i förvånansvärt gott skick, den är ju ändå ca 100 år. Dymlingarna i timmerstockarna ser ut som nya.











Golvplankorna och de nedre varven i timmerstommen är inte lika fina, en del var helt sönderruttnade liksom några av dem som håller takstolarna.


Golvisolering var näver, vilket även används på tak, dock inte på den här ladan. Vi hade näver på vår stuga och det är även näver på taket till källarboden. Med åren blir det bara smulor kvar och otroligt smutsigt!





Till slut står den där, naken. Det är bara stommen kvar när tak och panel försvunnit. Nu får den vara naken till midsommar när vi tar nästa tag!





Helgens skörd blev en full container med bara trämaterial: panel, takvirke, gamla lådor mm. En och annan boddörr gick den vägen liksom en pall och ett hylla. I morgon beställs hämtning och en ny tom container.





måndag 3 juni 2019

Konsten att (inte) hålla en tidplan

Så var det således dags att komma igång med byggprojektet. Tre entreprenörer från bygden har fått förfrågan och underlag för anbud om att gräva grunden. Ingen har svarat...
En konstruktör har fått underlag för att räkna på och ta fram ritningar på utförandet, framför allt infästningar av takkonstruktionen. Vi väntar ivrigt! Ritningarna är det ingen brådska med, grunden var planen för sommaren. Resten kommer varefter.

Under helgen vid 1 maj hade vi tänkt padda den yta vi ska ställa en container på under byggtiden. Vi måste ju förvara allt som idag finns i ladan, och det är inte lite. Slänga det vi kan, plocka runt, flytta på saker till våra olika uthus, ja det finns att göra!

En container beställd för leverans helgen före kristiflygare, en skräpcontainer beställd även den så vi inte behöver ägna flera år till att elda resterna av den gamla ladan.

Tidplanen ser alltså ut som följer:
Ställa i ordning ytan för container - runt första maj och helgerna därefter.
Tömma ladan - kristi himmelsfärdshelgen
Riva ladan - nationaldagshelgen
Börja gräva för grunden - så snart det går därefter

Helgen för att padda ytan kom (ytan är uppbyggd av vårt gamla vägmaterial som blev över när vägen drogs om och vi minskade den gamla till gångstig istället). Maken tog en dag ledigt, hyrde padda och upptäckte att marken fortfarande var genomfrusen. Den senaste tiden värme och regn hade inte tagit död på den kalla våren. Bara att returnera paddan och ägna sig åt inomhus arbete istället. Det behövdes det med, så nu är köket nästan helt färdigt!

Ett par veckor senare så blev det en ledig dag till för nu skulle containern komma. Trodde vi ja. Container var inköpt och klar men leveransen hade säljaren glömt att boka. Däremot fick vi skräpcontainern som vi inte behöver på några veckor än. Ja ja, man kan inte få allt här i världen!
Nu fick vi en helg till att ordna den numer tinade ytan som förstås satt sig ordentligt efter tjälen. Grannkillen har en ny liten grävare och tog gärna några timmar med den för att jämna och fixa till den.
Kristi himmelsfärdshelgen kom och på torsdagen hyrdes en ny padda för den sista justeringen innan fredagens leverans. Ytan är uppbyggd och stenar lades längs kanterna för att förhindra att sidorna kalvar ut. Betongplattar vägdes av och snart är allt redo för den efterlängtade containern!









Så på fredagen dök den äntligen upp och lyftes på plats. För att få in lastbilen på ängen där lyftet ska ske så behövdes det avverkas lite skog. I alla fall behövde lite grenar bort för att vidga hålet att köra in på. Ängen är inte plöjd på många år och stenhård men regnet hade gjort ytan lite mjukare och det långa gräsen fick bilen att slira. Kranen lyfte dock 18 meter så det var inga problem att få containern på plats även om det var på håret att den klarade teleledningarna som går intill. Allt nog och väl, nu står den där!
Nej, han står inte under lasten!!


Och här är den äntligen på plats! Tror ni att den blir en temporär förvaring? Knappast... Visst måste varje gård av rang ha minst en container på markerna? Jag funderar på om vi ska måla den röd med vita knutar.
 




Ladan fick vi tömd också! Helt otroligt. Tänk så fort det kan gå ändå. Fyra vuxna och två småtroll bär och släpar. Ut med allt! Far i huset fick sen avgöra vad som ska slängas (jo, undertecknad fick också tycka till). Allt i trä går till skräpcontainern, släpkärran fylls med diverse som ska sorteras. Det lär bli minst tre vändor till återvinningen med kärran men vi är ju stamkunder där redan.
Allt som ska in i förrådscontainern bärs dit, maken får sortera och bestämma var allt ska stå så han hittar sedan. Källarboden städas ur och där hamnar sedan alla trädgårdsrelaterade prylar. Mina gamla sockerlådor och pryttlar jag vill spara staplas väl av tetrismastern (=maken) i det gamla utedasset som inte används och en rostig gammal vedspis hamnar i lekstugan till treåringens stora glädje.

Trots att tidplanen inte hållit under maj så är vi ändå där vi tänkte vara, ladan är tom och till nationaldagen kan vi börja riva.