Julförberedelser?

 Det blev en kort vecka i stan, redan på torsdagen var vi tillbaka i stugan för på fredagen kom garageportarna. Själv satt jag i en videokonferens hela dagen och märkte inte något förrän jag såg att transporten gav sig av. Det är bra med hörlurar som stänger ute allt onödigt ljud, tur att maken var på plats denna gång. En bra chaffis var det också, han förstod att backa upp mot ladan från rätt håll. Bra där Schenker! Eländigt tunga är portarna. 240 cm höga och 250 breda i karmmått samt en dörr på 240x120. Allt ställdes förstås av utomhus och sen var det upp till oss att bära in dem.

In kom de till slut. Endast förrådsdörren var monterad vilket gjorde det enklare. Till de stora portarna kom karmen i delar. 

Sen fick de vila i garaget tills monteringshjälpen anlände.

Vi gjorde färdigt all spikläkt på ängssidan och garageväggen mot gården fick sin isolering, vindväv och spikläkt. Nu kom även en snedsågad läkt upp som den övre dropplisten ska ligga mot så det är redo för att sätta panel när vi känner för det.

Barnbarnen kom på besök under söndagen medan deras mor agerade coronasäkrad chafför åt sin farfar, och de var lyckliga över att få gå upp på byggställningen för en gångs skull, en meters höjd kände vi var okej att vara på. 

I övrigt grillades det korv, varma mackor och marshmallows. 

Småtrollen upptäckte även att de kunde krypa in i grunden och med var sin ficklampa undersöktes bygget från undersidan. Mörkt och lite läskigt men kul att krypa mellan de två inspektionsluckorna. 

Jodå, det sitter två småtroll där inne i hålet.

Söndagkväll kom även sonen med sambo och katt till stugan, ett tacksamt tillskott av starka armar och ryggar. Jag började min julledighet och kunde därmed börja laga julmaten medan maken arbetade och de yngre gav sig på att montera dörrkarmar. Jag höll mig ifrån bygget hela veckan och maken varvade möten med att hjälpa de yngre att få garageportarna på plats. 

Garageportarna är obehandlade men ska målas svarta när temperaturen så tillåter, innan dess får en presenning fungera som tak och skydd för regnet när vi jobbar och fällas ner över portarna när vi inte är på plats. Förrådsdörren är grundmålad och ska även den få sin slutgiltiga färg till våren.

På måndagen aviserades även fönster och fönsterdörrar, härligt att få hem dem innan jul! Trodde vi... jo, transporten kom och ställde av sin last. Tyvärr var det fel fönster och endast en dörr. Röda var de också, vi som beställt gröna! De som packade bilarna hade blandat ihop fraktsedlarna så vår leverans hade lastats av i Sollentuna och vi fick deras. Gör om, gör rätt! Det var bara att lasta på igen och vänta på rätt sändning. Den kom tisdag eftermiddag så förseningen var inte jättestor. Fyra fönsterdörrar och 6 fönster bars in i garaget av de tre som inte lagade mat, himla skönt med hjälp! 

Nu saknar vi endast en dörr som är aviserad till vecka två eller tre. Undrar hur den leveransen blir? En av tre har fungerat som den skulle hittills, vi håller tummarna för att den sista funkar bra. 

Onsdagen, dagen före julafton, packade jag julmaten, lämnade de andra tre och for till stan vid lunchtid för att hinna hämta en beställd kalkon innan butiken stängde för helgerna. De tre som var kvar satte upp en dörr på ängssidan, ut från tvättrummet. Den behöver vara på plats innan vi ger oss på fönsterdörrarna som endast kan öppnas inifrån. Den här är färdigmålad vilket är skönt. Svart på utsidan och ljusgrå på insidan.

Det ser långt ut, och plötsligt känns det som ett hus!

Nu var det dags även för de tre kvarvarande att packa ihop och bege sig mot stan för att fira jul.

Vi glömde visst nåt

 När vi kom till stugan på fredagen var det snö på marken. Ca 5 cm djup och riktigt blöt var den. Första skottningen av trappen för den här vintern! Snöfallet övergick till regn under natten och det var slask snarare än snö på lördagen. Klampar man omkring i slasket blir det halt, rejält halt! Det i kombination men mycket ojämn mark är inte kul men vi klarade oss från skador, det var skönt. Söndagen bjöd åter på barmark med medföljande lervälling.

Det sägs ju att det man inte har i huvudet får man ha i benen och det stämmer allt. Vi kom plötsligt på att vi glömt ett mellanlägg av K-board (oljebehandlad masonit) under spikläkten. Vi har missat det på både glasveranda och lillstugan men där skruvas spikläkten på tvärs mot stående reglar så det spelar inte så stor roll. På ladan har vi liggande 45x45 som spikläkten fästs i och då blir det inget utrymme för luften att cirkulera. Gör om, gör rätt! Vi fick lossa på skruvarna till spikläkten och skjuta in remsor av masonit under den. Hur man förslösar en halvdag som kunde ha använts effektivare! 

Sen var det dags att montera byggställningen igen och färdigställa kortsidan ända upp till nock. Det gick snabbare och lättare än vi trott.

Det blev en sen lördagkväll, men det går att jobba i elljus och lätt duggregn också. 

Byggställningen flyttades till långsidan mot ängen. Vi behöver inte komma så högt här, det räcker med en-meterssektioner vilken innebar att även jag kunde ta mig upp på den. Motvilligt dock. Litar inte på saker som gungar under fötterna om det inte är en båt på sjön

På långsidan sattes 45x45-reglarna upp fram till första altandörren. Nu hade vi lärt oss att isoleringsskivorna var något bredare är vad vi är vana vid så vi kunde justera avståndet lite. Upp med isolering och den övre delen av vindduken. 

Även söndagkvällen blev sen, kall och regnig men vi skulle stanna kvar i stugan några dagar för att ta emot leverans så det gjorde inte så mycket. Vi fick besök av en nyfiken granne som vi inte pratat med tidigare. Han är relativt ny i byn, inflyttad från vårt västra grannland och bor några hus bort. En trevlig bekantskap. Smed är han också, det är ju himla praktiskt!

En kall och hurvig kväll som denna motiverar oss till att jobba lite extra, vi längtar efter en stor dusch och bastu att värma oss i! Snart så....

På måndagen var det lönearbete igen. Vi kopplar upp oss i varsitt rum och ses knappast under dagen. På lunchrasten gjorde jag en snabb sväng till stan för att bunkra mer Boracol mot svartmöglet. Det ligger på ytan och blir inga problem när allt torkar men jag vill inte bygga in det utan att ha behandlat det jag kan.

Maken åkte åt andra hållet och lånade ett större släp av jaktkompisen. När hans möten var över på eftermiddagen åkte han och hämtade spontat panelvirke på en liten såg norr om oss. Det är egentligen råspont samma som på taket, men den vi köpte från bygghandeln var så ful, alldeles randig, och full av kvisthål. Nu fick vi en fin slät panel nästan helt kvistfri. Vi ska ha slätpanel på garagedelen och lockpanel på husdelen, så jag vill ha en fin bräda som blir snygg med falurödfärg på.

Måndagens friskvårdstimme blev att bära virket från släpet in i garaget. Benböjar, tunga lyft och steppövning. 

En bunt på plats! En bunt är kvar på sågen.

Vi passade också på att skruva fast den nedre dropplisten medan det var dagsljus. Det där med att gera hörnen på en lutande bräda är inte lätt men efter många försök, ett antal svordomar och ett multiverktyg, ”vibbra” kom den på plats liksom nedersta lagret av isolering samt vindduken. På kvällen kunde vi även få upp några spikläkt för att hålla duken på plats samt flytta två sektioner av byggställning så vi kan fortsätta längs hela väggen.

På tisdagen hämtade maken den sista bunten virke. Samtidigt levererades vår första två dörrar som var den egentliga anledningen till att vi stannade i stugan. 

Jag kan väl säga att jag inte är imponerad av DSV som transportör. Bemötandet hos chaffisen var nonchalant och trist! Han tänkte lasta av varorna på gräsmattan utanför huset utan att ens kolla om vi var hemma. (Inte hade han hört av sig 30 minuter innan som uppgjort heller). Dessutom fick jag påpeka att vi skulle ha två dörrar och att han gärna fick lasta av den han lämnat kvar i skåpet när han började stänga till. Nuförtiden får man inte heller några packsedlar så jag kunde inte kolla om det var rätt produkter. ”De kommer på posten” var svaret. Jo tack du. Och kolla om dörrarna var transportskadade kunde jag inte heller trots att det är en del av avtalet, han hade inte tid att vänta. ”Du får ringa så får jag hämta dem i så fall.” Jo, det lär ju gå bra att bevisa en transportskada i efterhand. Nä, en servicekurs för chafförer kanske inte vore så dumt, DSV.

Även denna eftermiddag blev det styrkelyft istället för lunchpromenad. Det är i alla fall utomhus i friska luften.

Nu ligger två buntar virke och två dörrar och väntar på att monteras. Tids nog...

När vi avslutat arbetsdagen packade vi ihop och åkte tillbaka till stan. Lite ledbrutna, något som kändes dagen efter. På fredag kommer garagedörrarna, då är vi på plats igen!

Att bli förälskad i en planka

Nog är vi lite eljest som man säger i norr, men att bli förälskad i en planka? Ja, där går nog gränsen ändå. Nå, jag blev förälskad inte bara i en utan i 19 stycken. Breda, fina bondsågade plankor av lite olika tjocklek men runt 25-30 mm var de flesta. Bredden varierade från 350-400mm. Ja, alltså 40 cm breda! Det är inte lite galet så glada vi blev. 

Tipset fick vi av vår skorstensmurare. Han rekommenderade en såg, tillika trävaruhandel, en bit bort som brukar ha udda dimensioner. Och där fanns dessa fina sedan en tid tillbaka, de bara väntade på oss. Så vi tog alla som fanns. 19 stycken, mellan 3,5 och 4,2 m långa. Det ska delvis bli panel som på vårt stora hus, varierande bredder precis som det var förr. Man tager vad man haver var devisen då, nu letar vi efter det vi vill ha istället.

Det blev jakt även denna lördagen för maken, dock utan resultat. Det räcker inte att man ser älgen, den ska skjutas också men så blev det inte denna gången.

Jag satte spikläkt runt fönster och dörrar på långsidan. Upp och ner för stegpallen så träningsvärken satt som en smäck dagen efter.

Frostigt och kallt var det, snön föll lätt på natten mellan lördag och söndag. Det så är vackert när marken blir vit! 

På söndagen invigde vi vår nya isoleringskniv och gissa om det blev skillnad. Nu skar den jämnt och fint utan att slita sönder cellulosaskivorna. Kortsidan fick sin isolering, vindväv och spikläkt så högt vi nådde utan ställning. Nästa vecka får vi ta den övre delen.

Vi bröt tidigt den här dagen för att åka till dottern med familj på födelsedagsmiddag för maken som fyllt år i veckan som gick. Gott och trevligt som vanligt och mysigt de de två viljddjuren som driver sina föräldrar till vansinne ibland.

Älgjakt, regnväder, höststormar och snö

Under hösten så är älgjakten prioriterad så bygget hamnar lite åt sidan. Målet var ju att få taket på plats och det har vi ju så då får det jagas eller ägna sig åt andra saker. Så mycket som det regnat har vi inte kunnat göra nåt på bygget ändå. 

Eftersom vi arbetar hemifrån båda två så har rutinen blivit att vi åker till stugan redan på torsdagkvällen och tillbaka till stan sent söndag. Det känns som en tredagarshelg även om vi jobbar fredagar, ja även på lördagen om det behövs. Maken har passat på att göra alla ärenden på stan runt lunch på fredagar, det är något vi alltid har problem att fixa annars. Allt går inte via telefon eller nätet, bl.a. banken kräver viss närvaro ibland.

Jakt och styckning av älg tar tid så då går en helg utan bygge och är vi inte upptagna så är det storm och regn. I torsdags åkte vi upp på eftermiddagen i snöblandat regn. När snövädret gav med sig kom kylan och vinterdäcken låg på landet förstås. Nu är det hög tid att få på dem.

Fredagen kom med strålande sol och ett tunt lager snö på marken och taket.

Trots goda föresatser kom jag inte ut förrän sent på eftermiddagen men fick i alla fall en timmes dagsljus att njuta av. Maken snedsågade en list som monterades längst ner längs väggen och som dropplisten av trä ska vila mot. 

Kvällen kommer som sagt tidigt nu så strålkastare behövs för att förlänga arbetsdagen.

Lördagen regnade bort som vanligt så då blev det att jobba igen den tid som inte blivit gjort på torsdag och fredag seneftermiddag. Vinterdäcken kom dock på, det är praktiskt.

Söndagen bjöd på strålande sol, 4-6 grader och iskalla vindar. Vinterkängor, långkalsonger, mössa och vantar var ett måste!

Nu fick vi fart ordentligt. Ner med presenningen mot gården. Upp med de sista 45x45-reglarna (det är alltid nån förändring i designen som gör att saker måste göras om). Nu var det äntligen dags för den yttre isoleringen, nästan i alla fall. På några ställen måste den tjockare isoleringen upp först. I hörnen t.ex.

Och några andra ställen där det blir svårt att komma åt inifrån.

Jag passade även på att behandla några ställen med Boracol mot mögel. Det såg betydligt bättre ut nu när det torkat men jag vill ändå förebygga problem. Några lister ska jag byta, det finns ingen anledning att bygga in sånt som lätt går att fixa.

Nu fick vi plötsligt ett alldeles eget pepparkakshus.

Vi prövar Hunton cellulosaskivor till det här huset. Det är nytt för oss men jag när en förhoppning om att jag ska klara av att jobba med det och inte drabbas av astma som mineralullen ger mig. So far so good!

Det yttre lagret är således 45mm tjockt.

Skivorna är något bredare än standard för mineralullsskivorna så det blev lite pyssel att få på plats för det hade vi inte uppmärksammat förstås. Den trasar sönder mer när vi skär den men fåglarna blir väl glada att få något att bygga bo av. Vi har tre isolerknivar och ingen var särskilt bra för ändamålet så nu har vi beställt Huntons egna till nästa helg.

På med Windy, vindväv, som självklar inte var tillräckligt bred. Vi bygger ju inte med standardmått så klart.

Spikläkt, 28x70, monterades på väven så den sitter kvar i blåsten och sen var det dags att såga till den nedre dropplisten 22x145. Snedsågning i 60 grader och gering i hörnen är inte roligt! Vi får väl se vad slutresultatet blir när kortändan ska fixas.

Det var lite pyssel och besvärliga arbetsställningar för att få både dropplist och spikläkt på plats. Vi orkade inte montera ställningen så det fick bli stege och byggbock i stället. 

När mörkret lagt sig så blev vi äntligen färdiga med sal- och tvättrumsvägg mot gården. Garaget kan vänta.

Ser duken knölig ut? Jodå. Men det mesta ska så småningom skäras bort för dörröppningen så det gör inget. Håll bara tummarna för att det håller för vinden!

Kvällen blev som vanligt sen och det var dags att packa ihop. En sväng förbi farfar på vägen hann vi med innan det var hög tid att rulla hemåt och när vi kom fram hann vi köpa en pizza med fem minuter tillgodo innan stängning kl 22. Kroppen värkte i muskler, rygg och fötter och pizzan gjorde att jag nästan somnade över matbordet.

Att jag var först i säng är ytterst ovanligt, kan aldrig vara nyttigt att jobba så hårt i frisk luft!

Takplåt och plåttak!

Regn och rusk de flesta dagarna. Det är så fuktigt så delar av konstruktionen har drabbats av ytlig svartmögel. Några delar har vi bytt ut andra ska behandlas med klorin (för att bleka delar som kommer att synas) och boracol som dödar mögelsvampar. Fy så trist det är! Även när det inte regnar så lägger sig dimma och luftfuktighet som ett blött täcke över allt. Vi blir genomblöta bara av fukten och det rinner om ställningen och stegar.

Och är det inte vädret så är det pandemi. Vi är friska (ännu så länge, peppar peppar) men satte oss i frivillig karantän i stugan för att undvika smittan från andra i vår närhet. Att det sammanföll med älgjakten och makens semester gjorde inte ett dugg. Jag jobbade när han höll sig på behörigt avstånd från jaktkamrater och älgar.

Av bygge blev det således inte mycket. Några kortlingar, pröva ut ett fönster till loftet, ja, lite smått och gott bara.

Höstlovet närmade sig och vi fick leverans av takplåt. Allt ska ju inte gå som beräknat förstås. Nockplåten höll inte alls den vinkeln som vi beställt utan det blev en tur till stan och en plåtfirma som kunde bocka om dem. 

De skollediga barnbarnen kom upp andra halvan av lovet i sällskap av sina föräldrar för nu skulle det skruvas tak! Torsdag och fredag var vädret bra. Svalt, uppehåll, någon solglimt som tittade fram. Lördagen var fuktig och dimmig och söndagen regnig. På torsdagen monterades ställningar på båda sidor av byggnaden. Stegar lades upp på taket och bands ihop över nock. Vanan finns kvar från förra bygget, en person på varje sida för mothåll och samordnad på- och avstigning. Den pannplåt vi använder behöver inte monteras från höger till vänster som klickplåten på lillstugan så nu kunde vi lägga plåtarna samtidigt på båda sidor och skruva fast parallellt. Så mycket enklare och snabbare!

Jag är inte överens med montörerna om deras placering på nocken. Var är selen?

När torsdagen var slut så hade en presenning försvunnit och ca 6 meter var täckt av plåt. Nockplåten är som synes också monterad. Det ser dock brantare ut än vad det är.

Maken och svärsonen bar plåt, klättrade upp och ner på stegar, ställning och tak. Dottern agerade mothåll på ställning och stege medan jag och barnbarnen eldade. När det är uppehåll lever vi utomhus med eldtunnan som fast punkt. Korvgrillning och varma mackor över öppen eld är poppis!

Den yngste bygger kojor och storebror vill helst bara spela basket med mamma eller vara inne med plattan som sällskap. Nä, det sistnämnda får man när det regnar, inte annars.

På fredagen fortsatte montaget och nu hann de förbi skorstenen, vilket var lite längre än beräknat. Skönt! Skorstensmuraren var förbi med plåt som ska ligga runt skorstenen, den monteras i veckan som kommer.

Det sticker fram en fot där bakom skorsten. Är det tomten som åkt fel?

Snyggt blir det i alla fall!

På fredagkvällen firade vi Halloween med ett litet spökspår för barnen. En slinga runt husen med ficklampor och reflexer. Läskiga utmaningar för att hitta godis i kärl med kall kokt spagetti, geléormar bland makaroner och tusenfotingar eller stora spindlar och läskiga ögon i jättelika spindelnät. 

Lagom nivå för 4-7-åringar med andra ord. Till middag serverades köttbullespindlar, avhuggna korvfingrar och grönt avokadoslem till 4-åringens glädje och en mycket skeptisk 7-åring.

På lördagen kom hela taket på plats. Så skönt! 

Taket är en pannplåt i silvermetallic med två rillor mellan varje ås från Armat. Den är tydligen tillverkad i Domnarvets verkstad, vilket innebär viss nostalgi då jag följt med min far till stålverket flera gånger och sett plåten valsas fram.

Arbetsställningen var inte riktigt optimal när sista plåtarna skulle längskapas och kanten bockas upp.

En tur till kyrkogården hann vi med innan middagen. Det var ju också lite spännande med alla lyktor och ljus i mörkret.

Vindskivor och vindskiveplåten monterades under söndagen trots regnet. Nu äntligen ska det vara tätt uppifrån! I alla fall när skorstensplåten är på plats.

Det sista som gjordes var att klä in resten av bygget med presenning för att skydda lite mot regnet och stormen som väntades.

Ett jättestort tack till dotter och svärson för all hjälp. Det här hade vi aldrig klarat själva! Vi har tur som har barn med respektive som kan hjälpa till.

Nu var det inte bara bygge av nytt hus som var aktuellt den här helgen. Vi passade på att utöka fastighetsbeståndet med ytterligare en liten stuga.

Det här gamla torpet är ursprungsbyggnaden på vår fastighet, daterad till andra halvan av 1700-talet. Den styckades av till en egen fastighet i början av förra seklet och nu välkomnar vi det tillbaka till gemenskapen. Fridhem kallas huset. Carolinas eller mormors stuga är två andra benämningar. Det finns en del att göra på det också men inget akut.

Nu får det nog räcka med fastigheter för vår del. Vi riskerar inte att bli sysslolösa när vi blir pensionärer i alla fall.