Inte mycket gjort

Nu är hösten här och med den jaktsäsongen. Fredagkväll innebar ett pass vid dammen för att jaga änder. Det har varit så många fåglar där i sommar men nu fanns det inte ett liv. Frisk luft blev det i alla fall för maken och jaktkamraterna

Lördag var det arbetsdag för jaktlaget så maken var iväg från tidig morgon till sen eftermiddag. Jag tog en riktig slappardag och passade på att läsa in mig på några rapporter och såg ett YouTubeklipp som självklart var jobbrelaterat. Konstigt, va? Har man börjat nytt jobb så har man. 

Vädret var okej på förmiddagen men sen kom regnet. Lysnatta vid sjön regnade bort liksom den planerade grillningen så vi satt inne på verandan och mös istället.

Skorstensmuraren har hållit sig hemma även han. Hakiställningen är uppsatt men inget är murat än. Vi hoppas det blir klart i veckan som kommer. Om två veckor får vi förhoppningsvis hjälp att lägga takpapp och då behöver skorstenen vara klar.

Söndag morgon bjöd på mulet men uppehåll. Maken satte upp spikband vid de två hörn det går att göra det på. Vi vek ihop de gamla trasiga presenningarna, skruvade ner några 45x45 som fungerat som stöttor för takstolarna och som inte behövs när taket är på. De nya pressarna har hållt mycket bättre än de gamla, vi hoppas det fortsätter för de är betydligt kraftigare.

Vi mätte även upp hur långt takutsprånget blir med spikläkt och panel. Takstolarna är ju 360cm långa från sågen och vi har funderat på om vi skulle behöva förlänga dem lite men nu ser det ut att bli samma avstånd till hängrännorna som på lillstugan så det är helt ok.

Vid lunchtid kom regnet. Rejält. Vi mätte upp för fönster och har väl äntligen bestämt höjd och bredd på samtliga. Eftermiddagens jobb skulle bli att regla upp garaget samt för fönstret i salen men inte ville vi dra fram sågar och kapklingan i det här vädret! Nej, vi gav upp efter att ha kontrollmätt lite på bygget för att kunna beställa avvattning, dvs hängrännor mm.

Det blir lite ritningsarbete istället. När verkligheten inte överensstämmer med kartan så ritar vi om kartan istället. Dvs uppdaterar ritningarna utifrån hur det blev i verkligheten.

Nej, det blev inte mycket gjort på bygget den här helgen men det var kanske en välbehövlig paus också. Nästa vecka hoppas vi på bättre väder, i alla fall uppehåll.

Press på rymmen

Förra veckan flyttade vi ställningen till gårdssidan av huset. Där är det inte lika högt till takfot och vi upptäckte att de övre delarna av ställningen var högre än takfoten vilket innebar att vi inte kunde lägga råsponten på de nedre delarna av taket. Illa.

Det är överliggaren och den inre stolpen på förhöjningarna som alltså är i vägen, den som också utgör hindret att röra sig fritt utan att krypa eller hoppa.

Att flytta ut hela ställningen var ingen lösning, då hade landgångarna hamnat lite för långt ut från huset. Maken löste problemet med att på fredag eftermiddag åka till Karlskoga och köpa fler L-formade förhöjningar samt två ”ryggstöd” så att de temporära 45x45-reglarna kunde tas bort. Ska man räkna transportkostnader för vad vi åker och köper istället för att beställa så undrar jag vad som hade blivit billigare. Nåväl, nu har vi en bra ställning till nästa gång vi kommer på att vi behöver fler delar. 

Jag fick ta tåget vilket känns sådär i pandemitider men jag slog på stort och köpte en 1-klassbiljett med singelsäte. Vi var fyra personer i hela vagnen så det kändes rätt säkert ändå. Jag sammanstrålade med maken på stationen dit vi anlände från varsitt håll med några minuters skillnad. Praktiskt ändå.

När vi kom upp till stugan och bygget upptäckte vi att en presenning hade givit upp och blåst av. Det hade inte varit så illa om det inte hade regnat rätt rejält under veckan som gått. Nu var masoniten över garagedelen tämligen fuktskadad och hade antagit en helt annan form än den vi lämnade i söndags.

Nåja, nya tag på lördagen!

Maken var först ut som vanligt när vi är själva på plats, annars brukar svärsonen slå honom med det. Fram med verktyg och maskiner, bort med övriga presenningar och sen var det dags för råspont. Han på ställningen och senare på taket, jag på marken och bär fram brädor, sågar och lyfter upp. Maken lägger på plats, slår fast och spikar. Med spikpistol, tack och lov.

Det gick undan när vi fick upp vanan och vi kom en bra bit upp innan dagen är slut. Det var varmt och tryckande, molnen var svarta, vinden var varm och några regnstänk klarade vi oss inte undan. Till kvällen var det dags att täcka med pressarna igen, åska hotade på avstånd. Vi hade förberett oss och köpt nya så en av dem fick ersätta den som blåst av. Det var inte lätt att täcka när det bara är en på taket, så mycket enklare det är när man är fler!

Söndagen var sval och rejält blåsig, även denna dagen kom några stänk men vi hade sån tur att de riktiga ovädren gick både norr och söder om oss så vi slapp det värsta. Men molnen var otäckt mörka ibland.

Den övre delen av masoniten som var böjd av fukten sågades bort. Sen lade vi ny masonit upp mot nock över hela huset. Som vanligt så körde jag markservicen med höga lyft och armar-uppåt-sträck medan mannen lekte stenbock på taket. Det är tur han går åt båda hållen så han slipper bli låghalt.

Innan dagen är slut har vi fått upp nästan hela taket. Det saknas en och en halv rad råspont mot gården och en halv mot ängen. Vi kände inte för att längssåga när det började närma sig seneftermiddag, det ska även på insektsnät vid nock på samma sätt som vid takfoten så det får vänta till en annan gång. Någon taklagsfest blev det således inte tal om ännu, det får bli senare.

På med nya presenningar över hela bygget. Kraftigare än de förra och kamouflagefärgade, vi får väl se om vi hittar huset sen!

Det tar två timmar att få på pressarna och fästa dem ordentligt, klockan hann bli mycket innan vi kom iväg hemåt. Rejält trötta och ledbrutna stannade vi på donken för en söndagsmiddag. Det där med mat-och-sovklockan funkar så mycket bättre när barnbarnen och deras föräldrar är med, själva glömmer vi både eftermiddagsfika och middag utan jobbar så länge som ljuset tillåter. Hemma var vi först framåt elva. En dusch och sen stupade vi i säng för att sova fem kvart i timmen innan klockan ringde. Gissa om kroppen värkte när vi kravlade ur lopplådan på måndag morgon! Träningsvärk var bara förnamnet. Vi slipper gå på gymmet i alla fall. 

Sista helgen med gänget

 Nu är semestern slut för samtliga i familjen. Några får jobba på distans och andra måste vara fysiskt närvarande på arbetsplatsen.

Sista helgen kom råsponten upp på ängssidan. Maken och måghalvan utgjorde ett bra team, vana som de är från lillstugan. Lite meck runt skorstenen, men undertecknad stod på marken och servade herrarna på taket. Jag sågar, en av killarna lägger brädorna på plats och slår in, en annan hanterar spikpistolen. Effektivt och snabbt. Det tar längre tid är vi hoppades, men det är ju nästan 80 kvm per sida, betydligt mer än lillstugan!

På lördagen kom de nästan ända upp till nock och på söndagen spikades de sista planken. Nu är det klart för skorstensmuraren att göra den sista biten av skorstenen.

Värmen är mördande på taket, det är otroligt att de orkar! Glass- och vätskepauser är nödvändiga, sill till lunch och resorb till drinken. Hatt eller keps är viktigare än hjälm och säkerhetslina. Killarna knatar runt som bergsgetter på taket och blir smått låghalta av lutningen. 

När ängssidan var klar flyttades ställningen till gårdssidan. 

Den yngre familjen åkte hem vid lunch och jag och maken satte upp masonit mellan takstolarna mot gården under eftermiddagen. Maken mäter, jag antecknar, han sågar. Han står på ställningen, jag skickar upp skivorna. Höga lyft lär vara nyttigt säg det. Två skivor passade inte, en fick vi ta av lite, en annan var för smal och fick göras om. Vem hade fel? Ingen aning! Vi hör lika illa båda två så vem vet egentligen. Nåja, bara att fixa en ny. Så här i slutet av en arbetande semester skriker kroppen efter vila, allt går långsamt men vi jobbar på ändå. Pannbenet, kallas det väl?

 Alla skivor på plats! Ja, inte den översta delen, den tar vi när råsponten gör det möjligt att nå.

På med presenningarna igen och packa ihop. Det blev en sen kväll, det är svårt att slita sig från stugan. Innan vi åkte passade vi på att äta en baklängesmiddag, dvs vi började med desserten. Varför äta det godaste när man är som mättast? Det blev glass och jordgubbar. Sen åkte vi hem till stan och åt varmrätten. Vi hoppade över förrätten, det blir lite för mycket med en trerättersmiddag en sen söndagkväll.

Nu dröjer det en vecka innan nästa inlägg så håll ut!

Veckan som gått

Semestern är som sagt slut för min del. Maken tar en vecka till när vädret är fin och takarbetet lockar. Men först var det söndag och alla lister på takstolarna kom upp. Jag som är bra på masstillverkning körde kapklingan och maken skruvade. Byggställningen flyttades till kallsalen och rullades runt vartefter arbetet fortskred, på loften var det enkelt att nå med några brädor över golvbjälkarna. Det är inte jätteenkelt för en lång man att knyckla ihop sig för att nå längst ner på takstolarna men det jämnade ut sig när han fick sträcka sig för att nå nocken. 

Basketkorgen kom även den tillbaka på sin plats på muren. Vad gör man inte för barnbarnen.

Vi for båda till stan på kvällen, maken för att uträtta några ärenden innan han återvände till bygget på måndagseftermiddag. Under veckan har han sedan satt upp masonit mellan takstolarna på ängssidan. De läggs ovanpå listen och häftas fast. För att skivorna inte ska sacka innan isoleringen kommer upp har han lagt en temporär list mellan takstolarna. 

 

Först skulle förstås ställningen flyttas till ängssidan, det tog ju sin tid. Vi var nog alla lite förvånade att vi hade så många delar att den räckte längs hela bygget. Visserligen med hjälp av några 45x45 som räcke på ett ställe, men ändå! Några gymnastisk övningar blir det ändå då vi inte har tillräckligt många L-formade förhöjningar utan behöver använda fyrkantiga sådana, alltså med en överliggare. Det blir till att krypa på vissa ställen för inte är det lämpligt med en meters häckhoppning på den höjden.

När jag och den yngre familjen kom upp på fredagkväll hade lite av råsponten kommit upp också.

Han jobbar på rätt bra ändå, trots värmen. Resten av helgen får han hjälp av svärsonen så målet är att hela ängssidan och delar av gårdssidan ska bli färdiga. Mer om det i nästa inlägg.

Det står inte still

 Nej, inte står det still trots att jag börjat jobba igen. Mjukstart torsdag-fredag var skönt och samtidigt kom värmen tillbaka med besked. Under tiden har make med svärson murat färdigt båda väggarna. 

Det tar sin lilla tid för det är mycket som ska sågas. 

För att underlätta har vi byggt en geringslåda och som vanligt används inga små dimensioner, nej vi tar i ordentligt med 47x150. Restbitar dock.

Det är lite Egyptens pyramider över den här bilden, men nån gravkammare ska det inte bli.

När murarna var färdiga fortsatte arbetet med hanbjälkar och och lister för luftspalt.

Dubbla 47x150 på varje takstol, i garaget vill vi inte ha stolpar, extra hammarband och snedsträvor, här ska det vara fria ytor så mycket det går.

Den yngre familjen åkte hem fredagkväll, de behöver nog vila upp sig lite innan jobb och skola drar igång.

Maken fortsatte med listerna i garaget. Årets inköp av hjul till ställningen är perfekt inomhus, så enkelt att rulla ställningen dit vi vill ha den.

Den blir förstås lite instabil av hjulen men det avhjälps med de snedsträvor vi köpte samtidigt.

En ställningssektion flyttades sen till kortsidan mot skogen. Det var dags att regla den delen så att allt bli färdigt inför råsponten ska på.

Det var någon som undrade om vi bygger en kyrka, ja det är ju inte en helt obefogad fråga när man ser de höga taken. 

Loftet får väl bli orgelläktaren i så fall. Men nej, jag tror vi skippar det där med kyrka. 

Höghöjdsarbete är ju inte det jag gillar men idag har jag varit uppe på två stegar. Lika obehagligt varje gång.

Lördagen blev i alla fall en varm historia, det är underligt hur vädret skiftar så fort. Orken tryter, arbetet går långsamt. Vi äter sill till lunch, dricker massor med vatten och groggar på resorb till kvällen.

Höstväder

Det var ruggigt kallt idag. Molnigt, blåsigt och med regnet som bara hotar men ändå inte faller. Mellan varven kom solen fram och då blev det i stället smällhett. Inte lätt att veta om tröjan ska vara på eller av.

Dagens första jobb var att få upp presenning över garaget. Efter lite pusslande och klättrande så var det nästan på plats, men vi behövde fler linor eller rep. Det skulle lösa sig till kvällen som väl var.

Som jag skrev i gårdagens inlägg så var det murning på schemat idag. Först skulle panelen mot gamla logen sågas bort. Den öppningen kommer att täckas av den nya muren.

Därefter satte vi upp lister längs med takstolarna för att skapa luftspalt mellan råspont och isolering. Det var främst den in mot muren som behövde fixas. Sen visade det sig att vi fick ta bort den ena ändå då det blev ett för litet mellanrum mellan takstol och mur. Nåja, misstag gör vi alla. 

Dottern hade ett helt annat uppdrag idag, hon var coronasäkrad chaufför åt sin farfar och blev därmed arbetsbefriad. Svärsonen ägnade eftermiddagen åt barnen som behövde uppmärksamhet, lek, bad och pyssel efter flera dagar då vi inte ägnat dem tillräcklig uppmärksamhet. Favoritmat fixade pappa också: pannkakor till lunch, saffranspannkaka till mellanmål och tacos till middag. Vi gamlingar blev lika bortskämda med mat som barnen.

Det innebar att maken och jag skötte murandet. Ja, jag bar sten och var allmän hantlangare, maken sågade sten och murade. Högt upp som det var så är det ju inte min drömplats men jag fick många trappsteg med mursten och höga lyft av den samma. Bra styrkepass med andra ord.

Stenarna ska kapas till samma vinkel som takstolarna så det blev en del sågande. Skönt att kunna stå under tak och göra det.

Det blev några varv innan det var dags att bryta för kvällen.

Dottern hade köpt några förpackningar flagglina när hon var ute och for så nu kunde pressen förankras ordentligt för natten.

I morgon far jag till stan för nu är min semester slut. De övriga fortsätter med bygget ett tag till.

Vi fortsätter med garaget

Vi var allt lite ledbrutna när vi vaknade i morse, ryggar och ben var rejält trötta!
Sonen kom upp i går eftermiddag efter en helgvandring längs Silverleden och var lika slut som oss övriga.
Dagen började med att sätta upp stämp och nockbalk samt flytta ställningarna. Det tar alltid längre tid än vi tror att få allt på plats, borra hål i takstolarna samt såga till hanbjälkar.
Efter lunch började vi med takstolarna. Sju stycken skulle upp, denna gången utan snedsträvor, vi använder hanbjälkar istället.
Det kändes tyngre och besvärligare än de över tvättrummet trots att vi var en mer som lyfte och bar. Antagligen var det golvbjälkarna till loftet som gjorde allt så enkelt, de brädor vi lade ut där var så praktiska att gå på. Nu fick byggställningen göra sitt och konstigt nog saknar vi alltid nån sida, stödben eller plattform som hade varit praktiskt att ha trots att vi köper extra inför varje projekt.

Barnbarnen fick som vanligt fri tillgång till surfplattor och mobiltelefoner. Lite glass, snacks och sen en tur till stranden håller dem lugna när bygget är i en besvärlig och presumtivt farlig fas. I morgon kanske det blir lite mer utomhusaktiviteter, nu är ju det mesta av höjdarbetet avslutat. Men så otroligt snälla de är under dagen och håller sams. Visserligen får vi igen lite på kvällen men det är ju ganska normalt för en 7- och 4-åring.

Takbjälkarna var som vanligt sneda och vrida men till slut var alla på plats trots att vi plötsligt saknade en gängstav med muttrar. Maken envisades med att han kapat sju stycken men nu hade vi bara sex. Misstanken föll på fyraåringen som haft en som en hantel och ”tränat”. Minnet för en fyraåring är dessvärre lika kort som ”hanteln” så den  stod inte att finna, det vara bara att tillverka en ny.

När alla sju takstolar var uppe kastade sig sonen i bilen för att köra söderöver till sambon som väntade tillsammans med katten. Vi andra avslutade med att sätta upp hanbjälkar som dottern sågat till och en liggande 47x200 som kompletterade den som redan var monterad mellan två stolpar.
Hanbjälkar ska det bli på fem av sju takstolar, en på varje sida och som vanligt använder vi 47x150 som virke.
På de två övriga takstolar som är närmast murarna på var sin kortsida monteras en tvärgående bjälken ovanpå hammarbandet vid basen av takstolen. Där använde vi endast en 47x150 som ligger intill muren.

 Alla hanbjälkar vägdes av med rätbräda och vattenpass.

 Det ser rakt ut!

Mot kortsidan av verkstaden ser vi skillnaden mellan nya och gamla, numer rivna, byggnaden. Vi har breddat lite så att ladan får samma bredd hela vägen samtidigt som vi har höjt taket med en meter ungefär,

På torsdag morgon kommer råsponten till taket, innan dess måste vi mura båda kortsidorna upp till nock. Det blir morgondagens jobb.

Garage

Då har vi hunnit till garaget. Stolpar och hammarband skulle upp.
Som vanligt är våra rejäla stolpar vridna och böjda men det får gå som det går och bli som det blir.
Stolpar upp först.

De var ju förberedda sedan tidigare men ska vägas av åt alla håll. Inte det lättaste när de är skeva och vridna. Det är ingen idé att använda det känsligaste vattpasset, då är allt snett. Bättre att använda ett ”svenssonpass”, då känns det inte lika snett. Nåja, vi lever under devisen att lite snett också är rakt, det är enklare så.

Några av stolparna är de tyngsta vi kunde hitta i vår leverans, så tunga ville vi inte ha som takstolar!

Hammarbanden tillverkades av de längsta stolparna, 4500mm. Här lyckades vi med första stora misstaget. En sågades 10 cm för kort men vi har ju en längre murad vägg som den ska vila på så vi sågade av en bit till och skarvade en 60 cm lång bit istället för 10 cm. Halvt-i-halvt som vanligt.

Det var grymt tungt att få upp hammarbandet. Efter gårdagen var vi trötta och benen skakiga. Allt riktades in mot övriga huset, skruvades och dymlades fast.

Det går lite långsammare nu känns det som. Vi är tröttare, inte lika många och har träningsvärk, men det får ta den tid det tar. Jag är grymt tacksam över att dottern fixar lunch, fika och middag. Även om jag inte jobbar så hårt så vill jag gärna vara med i byggandet.

Maken tog en fin bild över muren mot kallsalen, det är en häftig konstruktion!

Helgarbete

Maken inleder lördagsmorgonen med att väcka omgivningen genom att med vinkelslipen kapa gängstav till takstolarna. Grannarna som just kommit upp till sin stuga var säkert inte imponerade.

Vi vägde av muren vid garaget så vi får samma höjd på hammarbandet som i övriga huset. Utöver syllen behövde vi komplettera med en 30 mm tjock bräda.

Vid lunchtid kom dottern med familj upp igen, skönt att de är behjälpliga när vi ska sätta upp takstolar.

Syllbrädan är den vanliga 47x150 och den fästes i muren med 130mm långa lättbetongskruvar. På muren ligger en bit syllpapp som skydd. 30 mm brädor är det ont om så den sågade vi till av en 47x150 och fäste den i sin tur i syllbrädan.

Att allt får samma höjd, dvs är i våg, kollade vi genom att lägga en bräda mellan murarna. Turligt nog har vi inte fått upp en av de långa bjälkarna under loftgolvet då stämp och ställning står i vägen och den var lång och rak nog att räcka över hela öppningen.

Vi konstaterade glatt att vi varit duktiga murare för allt var i våg!

Syllbrädorna till garagegolvet fästes även de i de murblock som murats på betonggolvet. Här fick syllbrädan fästas med 110mm lättbetongskruv eftersom murblocken är 90mm tjock och vi inte ville borra genom betongen. Självklar ligger även här ett mellanlägg av syllpapp.

Nu var det dags att mäta höjden för de stolpar som ska hålla hammarbandet. Här var det skönt att vara flera för det är tungt och jag gillar ju inte att stå på stege.

Innan kvällen hade vi 6 stolpar klara för att sättas upp när det är dags.

Dagen hade varit ovanligt varm, uppåt 30 grader och halvklart. Kvällen blev en sån där varm och härlig sommarkväll så vi grillade och satt ute på lillstugans altan till långt in på kvällen. Vi har inte haft många såna kvällar den här sommaren så det gäller att passa på att njuta.

Söndag morgon, nåja förmiddag, började make och måg förbereda för takstolarna till tvättrummet. Bort med pressen och de tillfälliga takstolarna av 45x45 och sen lägga ut takstolarna vi tidigare gjort i rätt vinkel och borra hål för gängstaven i nock.

Nu var det dags att få takstolarna på plats. Förra omgången var vi 6 vuxna tillgängliga även om jag inte gjorde så mycket då. Där här gången var vi fyra. Lite fundersamma var vi nog men nu var tekniken redan på plats. Den här tanten fick lyfta och bära betydligt mer än tidigare. 

Barnbarnen hade redan föregående kväll fått instruktioner om vad som gällde, inga barn vid bygget! Fri tillgång till spelplattor, ljudböcker, spel, ritböcker osv men på plats i lillstugan eller på altanen. Den här varma dagen var de inte nödbedda, de stannade gärna inomhus i skuggan. Att de (och vi) fick glass redan före lunch var det ingen som protesterade över. De var otroligt snälla hela dagen, det blev bara en mindre olycka när fyraåringen skulle skära apelsin med kniv. Ett plåster senare och lite kramar av pappa så överlevde han med. En kortare tur till badstranden fick de som belöning med då var det lite kallare och blåste så den blev som sagt kort.

Maken stod i nock, dottern på ställningen i nivå med med hammarbandet vilket innebar att hon fick klättra upp och ner för stegen ett antal gånger. Jag och svärsonen bar och lyfte upp bjälkarna mot hammarbandet varefter han fick kasta sig upp ställningen för att få upp allt på nockbrädan. Den här gången hade vi golvbjälkar till loftet på en utmärkt höjd så med några utlagda brädor på dem så blev det det perfekt plattform att stå på.

Det gick förvånansvärt snabbt att få takstolarna på plats och redan till lunch var alla uppe. Vi lodade dem och monterade diagonala 45x45 för att hålla alla stolarna på plats.

Efter en välbehövlig sillunch där sältan var perfekt i den tryckande värmen, var det så strävorna som skulle monteras. Vi hade förberett dem men inte sågat av dem på längden vis av erfarenhet från de föregående. 

Först skulle stämpen tas ner och de två kvarvarade golvbjälkarna skruvas fast. Den ena stämpen stod ju ivägen för dem. Nu var det dags för strävorna. 

Den första kom snabbt på plats men sen började det trilskas. Takbjälkarna är lite vridna eller böjda och att få en sträva att passa in är inte lätt. Upp och ner för stegen, såga lite här, hyvla lite där, prova, göra om... och till slut satt den där den skulle. Sen var det åtta strävor till. Några passade utmärkt andra ville inte vara med. Det tog hela eftermiddagen att bli klara men nu sitter de där!

På med pressen igen och sen tog vi kväller. De tre som har klättrat upp och ner på stegarna känner av det i benen, jag lär känna av axlar och armar i morgon. Då tar vi nya tag för då blir det garage.