Att bli förälskad i en planka

Nog är vi lite eljest som man säger i norr, men att bli förälskad i en planka? Ja, där går nog gränsen ändå. Nå, jag blev förälskad inte bara i en utan i 19 stycken. Breda, fina bondsågade plankor av lite olika tjocklek men runt 25-30 mm var de flesta. Bredden varierade från 350-400mm. Ja, alltså 40 cm breda! Det är inte lite galet så glada vi blev. 

Tipset fick vi av vår skorstensmurare. Han rekommenderade en såg, tillika trävaruhandel, en bit bort som brukar ha udda dimensioner. Och där fanns dessa fina sedan en tid tillbaka, de bara väntade på oss. Så vi tog alla som fanns. 19 stycken, mellan 3,5 och 4,2 m långa. Det ska delvis bli panel som på vårt stora hus, varierande bredder precis som det var förr. Man tager vad man haver var devisen då, nu letar vi efter det vi vill ha istället.

Det blev jakt även denna lördagen för maken, dock utan resultat. Det räcker inte att man ser älgen, den ska skjutas också men så blev det inte denna gången.

Jag satte spikläkt runt fönster och dörrar på långsidan. Upp och ner för stegpallen så träningsvärken satt som en smäck dagen efter.

Frostigt och kallt var det, snön föll lätt på natten mellan lördag och söndag. Det så är vackert när marken blir vit! 

På söndagen invigde vi vår nya isoleringskniv och gissa om det blev skillnad. Nu skar den jämnt och fint utan att slita sönder cellulosaskivorna. Kortsidan fick sin isolering, vindväv och spikläkt så högt vi nådde utan ställning. Nästa vecka får vi ta den övre delen.

Vi bröt tidigt den här dagen för att åka till dottern med familj på födelsedagsmiddag för maken som fyllt år i veckan som gick. Gott och trevligt som vanligt och mysigt de de två viljddjuren som driver sina föräldrar till vansinne ibland.

Älgjakt, regnväder, höststormar och snö

Under hösten så är älgjakten prioriterad så bygget hamnar lite åt sidan. Målet var ju att få taket på plats och det har vi ju så då får det jagas eller ägna sig åt andra saker. Så mycket som det regnat har vi inte kunnat göra nåt på bygget ändå. 

Eftersom vi arbetar hemifrån båda två så har rutinen blivit att vi åker till stugan redan på torsdagkvällen och tillbaka till stan sent söndag. Det känns som en tredagarshelg även om vi jobbar fredagar, ja även på lördagen om det behövs. Maken har passat på att göra alla ärenden på stan runt lunch på fredagar, det är något vi alltid har problem att fixa annars. Allt går inte via telefon eller nätet, bl.a. banken kräver viss närvaro ibland.

Jakt och styckning av älg tar tid så då går en helg utan bygge och är vi inte upptagna så är det storm och regn. I torsdags åkte vi upp på eftermiddagen i snöblandat regn. När snövädret gav med sig kom kylan och vinterdäcken låg på landet förstås. Nu är det hög tid att få på dem.

Fredagen kom med strålande sol och ett tunt lager snö på marken och taket.

Trots goda föresatser kom jag inte ut förrän sent på eftermiddagen men fick i alla fall en timmes dagsljus att njuta av. Maken snedsågade en list som monterades längst ner längs väggen och som dropplisten av trä ska vila mot. 

Kvällen kommer som sagt tidigt nu så strålkastare behövs för att förlänga arbetsdagen.

Lördagen regnade bort som vanligt så då blev det att jobba igen den tid som inte blivit gjort på torsdag och fredag seneftermiddag. Vinterdäcken kom dock på, det är praktiskt.

Söndagen bjöd på strålande sol, 4-6 grader och iskalla vindar. Vinterkängor, långkalsonger, mössa och vantar var ett måste!

Nu fick vi fart ordentligt. Ner med presenningen mot gården. Upp med de sista 45x45-reglarna (det är alltid nån förändring i designen som gör att saker måste göras om). Nu var det äntligen dags för den yttre isoleringen, nästan i alla fall. På några ställen måste den tjockare isoleringen upp först. I hörnen t.ex.

Och några andra ställen där det blir svårt att komma åt inifrån.

Jag passade även på att behandla några ställen med Boracol mot mögel. Det såg betydligt bättre ut nu när det torkat men jag vill ändå förebygga problem. Några lister ska jag byta, det finns ingen anledning att bygga in sånt som lätt går att fixa.

Nu fick vi plötsligt ett alldeles eget pepparkakshus.

Vi prövar Hunton cellulosaskivor till det här huset. Det är nytt för oss men jag när en förhoppning om att jag ska klara av att jobba med det och inte drabbas av astma som mineralullen ger mig. So far so good!

Det yttre lagret är således 45mm tjockt.

Skivorna är något bredare än standard för mineralullsskivorna så det blev lite pyssel att få på plats för det hade vi inte uppmärksammat förstås. Den trasar sönder mer när vi skär den men fåglarna blir väl glada att få något att bygga bo av. Vi har tre isolerknivar och ingen var särskilt bra för ändamålet så nu har vi beställt Huntons egna till nästa helg.

På med Windy, vindväv, som självklar inte var tillräckligt bred. Vi bygger ju inte med standardmått så klart.

Spikläkt, 28x70, monterades på väven så den sitter kvar i blåsten och sen var det dags att såga till den nedre dropplisten 22x145. Snedsågning i 60 grader och gering i hörnen är inte roligt! Vi får väl se vad slutresultatet blir när kortändan ska fixas.

Det var lite pyssel och besvärliga arbetsställningar för att få både dropplist och spikläkt på plats. Vi orkade inte montera ställningen så det fick bli stege och byggbock i stället. 

När mörkret lagt sig så blev vi äntligen färdiga med sal- och tvättrumsvägg mot gården. Garaget kan vänta.

Ser duken knölig ut? Jodå. Men det mesta ska så småningom skäras bort för dörröppningen så det gör inget. Håll bara tummarna för att det håller för vinden!

Kvällen blev som vanligt sen och det var dags att packa ihop. En sväng förbi farfar på vägen hann vi med innan det var hög tid att rulla hemåt och när vi kom fram hann vi köpa en pizza med fem minuter tillgodo innan stängning kl 22. Kroppen värkte i muskler, rygg och fötter och pizzan gjorde att jag nästan somnade över matbordet.

Att jag var först i säng är ytterst ovanligt, kan aldrig vara nyttigt att jobba så hårt i frisk luft!

Takplåt och plåttak!

Regn och rusk de flesta dagarna. Det är så fuktigt så delar av konstruktionen har drabbats av ytlig svartmögel. Några delar har vi bytt ut andra ska behandlas med klorin (för att bleka delar som kommer att synas) och boracol som dödar mögelsvampar. Fy så trist det är! Även när det inte regnar så lägger sig dimma och luftfuktighet som ett blött täcke över allt. Vi blir genomblöta bara av fukten och det rinner om ställningen och stegar.

Och är det inte vädret så är det pandemi. Vi är friska (ännu så länge, peppar peppar) men satte oss i frivillig karantän i stugan för att undvika smittan från andra i vår närhet. Att det sammanföll med älgjakten och makens semester gjorde inte ett dugg. Jag jobbade när han höll sig på behörigt avstånd från jaktkamrater och älgar.

Av bygge blev det således inte mycket. Några kortlingar, pröva ut ett fönster till loftet, ja, lite smått och gott bara.

Höstlovet närmade sig och vi fick leverans av takplåt. Allt ska ju inte gå som beräknat förstås. Nockplåten höll inte alls den vinkeln som vi beställt utan det blev en tur till stan och en plåtfirma som kunde bocka om dem. 

De skollediga barnbarnen kom upp andra halvan av lovet i sällskap av sina föräldrar för nu skulle det skruvas tak! Torsdag och fredag var vädret bra. Svalt, uppehåll, någon solglimt som tittade fram. Lördagen var fuktig och dimmig och söndagen regnig. På torsdagen monterades ställningar på båda sidor av byggnaden. Stegar lades upp på taket och bands ihop över nock. Vanan finns kvar från förra bygget, en person på varje sida för mothåll och samordnad på- och avstigning. Den pannplåt vi använder behöver inte monteras från höger till vänster som klickplåten på lillstugan så nu kunde vi lägga plåtarna samtidigt på båda sidor och skruva fast parallellt. Så mycket enklare och snabbare!

Jag är inte överens med montörerna om deras placering på nocken. Var är selen?

När torsdagen var slut så hade en presenning försvunnit och ca 6 meter var täckt av plåt. Nockplåten är som synes också monterad. Det ser dock brantare ut än vad det är.

Maken och svärsonen bar plåt, klättrade upp och ner på stegar, ställning och tak. Dottern agerade mothåll på ställning och stege medan jag och barnbarnen eldade. När det är uppehåll lever vi utomhus med eldtunnan som fast punkt. Korvgrillning och varma mackor över öppen eld är poppis!

Den yngste bygger kojor och storebror vill helst bara spela basket med mamma eller vara inne med plattan som sällskap. Nä, det sistnämnda får man när det regnar, inte annars.

På fredagen fortsatte montaget och nu hann de förbi skorstenen, vilket var lite längre än beräknat. Skönt! Skorstensmuraren var förbi med plåt som ska ligga runt skorstenen, den monteras i veckan som kommer.

Det sticker fram en fot där bakom skorsten. Är det tomten som åkt fel?

Snyggt blir det i alla fall!

På fredagkvällen firade vi Halloween med ett litet spökspår för barnen. En slinga runt husen med ficklampor och reflexer. Läskiga utmaningar för att hitta godis i kärl med kall kokt spagetti, geléormar bland makaroner och tusenfotingar eller stora spindlar och läskiga ögon i jättelika spindelnät. 

Lagom nivå för 4-7-åringar med andra ord. Till middag serverades köttbullespindlar, avhuggna korvfingrar och grönt avokadoslem till 4-åringens glädje och en mycket skeptisk 7-åring.

På lördagen kom hela taket på plats. Så skönt! 

Taket är en pannplåt i silvermetallic med två rillor mellan varje ås från Armat. Den är tydligen tillverkad i Domnarvets verkstad, vilket innebär viss nostalgi då jag följt med min far till stålverket flera gånger och sett plåten valsas fram.

Arbetsställningen var inte riktigt optimal när sista plåtarna skulle längskapas och kanten bockas upp.

En tur till kyrkogården hann vi med innan middagen. Det var ju också lite spännande med alla lyktor och ljus i mörkret.

Vindskivor och vindskiveplåten monterades under söndagen trots regnet. Nu äntligen ska det vara tätt uppifrån! I alla fall när skorstensplåten är på plats.

Det sista som gjordes var att klä in resten av bygget med presenning för att skydda lite mot regnet och stormen som väntades.

Ett jättestort tack till dotter och svärson för all hjälp. Det här hade vi aldrig klarat själva! Vi har tur som har barn med respektive som kan hjälpa till.

Nu var det inte bara bygge av nytt hus som var aktuellt den här helgen. Vi passade på att utöka fastighetsbeståndet med ytterligare en liten stuga.

Det här gamla torpet är ursprungsbyggnaden på vår fastighet, daterad till andra halvan av 1700-talet. Den styckades av till en egen fastighet i början av förra seklet och nu välkomnar vi det tillbaka till gemenskapen. Fridhem kallas huset. Carolinas eller mormors stuga är två andra benämningar. Det finns en del att göra på det också men inget akut.

Nu får det nog räcka med fastigheter för vår del. Vi riskerar inte att bli sysslolösa när vi blir pensionärer i alla fall.