Tillbaka till verkligheten.

Så började vardagen även för maken och det med ett besök till kiropraktorn för att få ordning på ryggskottet. Några dagar in på veckan var han som ny igen, nästan i alla fall.

Vardagen innebär jobb från stan måndag-torsdag och från stugan på fredagar. Det är sån lyx att kunna göra så. Innan vi åkte upp hämtade vi bastuaggregat och 100 kg bastusten. Jag tillät inte maken och hans rygg att bära sten utan fick göra det själv.  Helgen styrketräning! Det blir en vedeldad liten Stoveman.

Avlastning och middag, redo för jobb på fredagen. Nu var det svalt i min jobbhörna, fårskinnstofflor på och lite värme på elementen behövdes. Vi hade beställt virke till fönster- och dörrfoder samt takstege, plattform och snöraskydd. Stålrören till snörasskydden visste vi att de är mycket försenade på grund av stålbrist men även takstegen uteblev vilket är ett värre problem. Vi får inte skorsten godkänd utan stege. Och utan godkänt, ingen bastu. Himla trist! Efter ett grymt detektivjobb av vår kontakt på bygghandeln lyckades han hitta en stege hos en annan leverantör så med lite tur har vi den hemma om två veckor. Håll tummarna!

Ett desto roligare besked var att fibern är på plats om än inte aktiverad! Det ska bli så skönt med en fast anslutning. Nu ska vi leta nätleverantörer också.

Maken for till stan för att hämta handfatet och kommoden som äntligen kommit! Tyvärr fanns inte det utlovade avloppsröret med vattenlås med, vilket vi upptäckte först på söndagen.

Lördagen ägnade vi oss åt att spika panel i bastun. Det blir så snyggt, en ljus och mjuk asp. 

Vi fick besök av vår skorstensmurare på eftermiddagen, han ska montera aggregatet men konstaterade att den anslutningen han förberett inte skulle fungera så han måste såga upp hålet till kanalen och göra en ny anslutning. Så nu har vi klätt in hela bastun, väggar, golv och tak, med plast. Trots det lär jag få skura och måla om skorstensstocken ännu en gång. Nåja, det är väl inte hela världen.

Maken har även sågat foder till tvättrumsfönstret utomhus som jag sen målade två strykningar.

Toaletten sattes på plats med silikon vid golvet. Inga skruvar genom tätskikt!

Och sen kom även kommod och handfat upp.

Det blir ett litet handfat, bara gjort för att tvätta händerna i. Vi tog visserligen ner det igen, det var inte förberett för vattenrören i kommoden, det ska sågas lite och böjas rör. Vi saknade dessutom en rörförminskning från 15mm till 12 mm så det gick inte att koppla in kranen. Det får bli nästa gång!

Det där med dörr till toan kanske vi behöver prioritera, ännu har vi inte hittat någon vi vill ha båda två. Det får bli draperi så länge.

Efter lite plock och städ i kallsalen kunde vi åka mot storstan tidigare än vi brukar. Fantastiskt!

Kör aldrig sista åket!

Visst fick vi lära oss att aldrig åka sista åket i backen, det var ju då man skulle rasa och göra sig illa. Detsamma gäller nog sista veckan på semestern. Jag hade ju ont i hela kroppen och nog var det skönt att få vila den när det var dags att återgå till vardagen igen. Maken, som hade en vecka för sig själv i stugan, lyckades även han de sista dagarna och skaffade sig ett rejält ryggskott. Och det genom att städa. Alltså, det ÄR farligt att städa! Nåja, ont i ryggen hindrade honom inte särskilt i bygget så länge han inte böjde sig, vred på kroppen eller gjorde hastiga rörelser. 

Innan ryggontet satt in hade han hunnit röja sly och slå vass i anddammen, hämta bastupanel hos leverantören 8 mil bort, spika lockläkt och måla andra strykningen (första på locket) med rödfärg.

Dessutom satte han upp fönsterfoder och fönsterbänk runt det halvrunda fönstret på loftet. 

Färgen på fodret är en grågrön nyans som enligt Gysinge byggnadsvård lär ha varit vanligt i slutet av 1700-talet tillsammans med det röda och gröna på panel respektive fönster.

Det blev många vändor med ställningar och kanske var det det som fick ryggen att ge upp.

En toalett har också inhandlats och maken har därför legat på alla fyra för att fixa avloppsanslutningen och vattenrör. Det lär ju också vara bra för ryggen, har jag hört.

Bastuväggarna har fått ett lager plyfa och bastutaket sin panel.

Det blir en panel av asp på väggar och tak, ljust och fint!

För att ytterligare utsätta ryggen för påfrestningar så har vi plockat ihop och packat om det som sonen ska få flyttat till sin nya boning söderöver. 

Men nu får även maken vila ryggen en vecka innan vi tar nya tag nästa helg.

Inne och ute

Sista veckan på min semester och hur gärna skulle jag inte vilja förlänga den ett tag till! Göra färdig… 

Lister målade - check!

Förrådsdörren fick en andra strykning - check!

Bastuväggen målad - check!

Silikatskivorna i bastun spacklade, primade samt målade tre gånger och skorstensmuren en andra gång -check!  

Nu är det inte mycket mer att göra på målerisidan förrän trappan byggs till loftet, och det lär dröja.

Ute har maken spikat lockläkt. Det blev han som körde handöverfräsen för den rätta formen denna gången, jag var upptagen med annat. Läkt på kortsidan på plats liksom knutbrädor och väggen målad för andra gången.

Den yngre familjen återkom för en vecka som avslutning på sin bilsemester från norr till söder. Nu blev det arbete på hög höjd igen. Kortsidan av den gamla logen fick ny panel och plåten mot taket kom på plats. Skönt, nu är hela taket färdigt på riktigt! Och snabbt går det när svärsonen (och barnbarnen) hjälper till!

Först revs den gamla panelen och det väggen kompletterades med spikläkt.

Takpappen veks upp mot väggen och plåten monterades.

Sen var det dags för panel. Samma spontade slätpanel som på väggen mot garaget. 

Samma sak på andra sidan, den som vetter mot ängen.

Målad och färdig, och sen kom regnet!

Hela långsidan har fått lock om man bortser från de vid fönstret. Först ska fönsterfodret på plats. Maken har börjat med det halvrunda fönstret på loftet vilket även målades en gång. 

På lördagen kom alltså regnet. Med besked. Och gissa så skönt och välbehövligt det var! Det har ju varit en otroligt solig, varm och torr sommar så regnet var välkommet. Den yngre familjen begav sig hemåt då det vankas hockeyläger för 8-åringen. Själv begav jag mig mot stan på söndagkvällen tillsammans med alla andra som skulle börja jobba. Även om jag gärna hade stannat tillsammans med maken som har en vecka på egen hand så är det skönt att komma in i rutinerna igen. Kroppen längtar efter vila. Rygg, höfter, fötter, axlar, ja till och med tummarna värker och skriker efter vila. Att komma igång på morgnarna är svårt, den där semesterveckan vid poolen med en paraplydrink låter som en dröm! Vila!! Dottern har skämt bort oss under veckan med luncher, middagar och till och med kräftor, något som jag är är enormt tacksam för. Nu ska min kropp vänja sig vid skrivbordsstolen istället, det får bli en vila det med.