Till slut blev sulan färdig

Jo, så är det: till slut blev hela sulan färdig inklusive blocken för bärlinan.

Hårt jobb där man i efterhand kan konstatera att det skulle gå så mycket snabbare med någon som pumpade ut betongen. Men det är inte tillräckligt mycket för en betongbil, det hade blivit mycket dyrare och vi hade inte fått så mycket motion. Men visst hade det varit enklare och snabbare.
Så istället för betongpump så har betongblandaren gått varm, skottkärran rullat många meter och kära maken likaså. Jag har, instället för att sköta en vibrationsmokagrej, arbetat med murslev för att få bort luftfickor samt rivbräda för att få slätt. Nåja, rivbrädan hade förstås behövt användas ändå.
Men nu är vi klara!
Vi hade verkligen fått igång tekniken i går så med lite lösare blandning (tänk en rejäl koblaja) så gick det förvånansvärt fort med sista delen. Typiskt nog så fattades det ett par decimeter på långsidan när omgången med betong var slut.

Nåja, grunden för bärlinorna skulle också gjutas så det löste sig bra, men då fattades det några slevar i stället!

Bara lite ojämnt men attan så retsamt!

I med ny säck, kör ett tag till och häll det som är kvar i mellanrummet mellan sula och verkstadsvägg. Allt löser sig.

Tre säckar betong och drygt 9 liter vatten per omgång var lagom för skottkärran, han som körde den samt för murslevsmadamen. Då blev det lite andrum mellan omgångarna. Visst hade det gått snabbare om vi varit tre personer men det vete tusan om min rygg hade hållit för det.

Inte vet jag heller hur de har räknat ut åtgången av betong. Att vi har tre stenar över efter att ha använt sex stycken till bärlinan är okej men vi har 27 påsar betong över! Mycket underligt.

Nåja, vi använder väl en del för att gjuta ett fundament för en skorsten och lämnar tillbaka resten.

Trötta och nöjda med värkande kroppar tar vi en vilodag i morgon. Vi behöver åka till återvinningen (tänk vad mycket plast man använder!) samt veckohandla. Och förhoppningsvis få ligga lite på rygg i solen, om den nu vågar sig fram. Idag var det gråmulet men något varmare än i går vilket var skönt. Jag var även noga med mat och fika så energin skulle räcka hela vägen. Lite kolhydratladdning med grovt bröd istället för fikabröd (en bulle slank nog ner ändå) samt pasta till lunch. Trots det satt jag och frös innan middagen serverades. En mycket avancerad sådan: Det vi här i byn kallar Färnamiddag, dvs hämtpizza från just Färna. En lyx på landet.

Annars är vetekudden min bästa vän, precis som igår. Ett måste för ömma axlar!

Halvvägs i gjutningen

Det viktigaste när man gjuter grund är väl att skriva in årtalet i betongen? Lika viktigt som en dagstidning i trossbotten som datering.

Idag var det således dags att gjuta. 15-18 grader, blåsigt, halvklart. Varmt i solen, kallt i skuggan. Regnade gjorde det under natten. Långbyxor och tjocktröja på.

Grannen hade snällt nog lyft pallarna med bruk ut på ängen, det tackar vi alldeles väldigt för. Bara tanken att bära alla påsar bruk får min trötta kropp att gå i strejk,

Eftersom det är lösgrus och sulblock i vägen hade maken tänkt bära bruket i hinkar, men efter ett par hinkar ångrade han sig. Ut med masonitskivor som körbanor och fram med skottkärran.

Tre säckar bruk per omgång, räckte till knappt 2 meter. Det tog ett tag innan vi fick till ”rätt” konsistens på bruket, även om receptet säger en viss mängd vatten så får man prova sig fram. I början blev det mer murbrukskänsla som är fastare men till slut så fick vi till en något rinnigare konsistens som var lättare att hantera. 

Maken körde blandare och skottkärra, jag fick ta hand om murarsleven och rivbrädan. Eftersom det skedde på marknivå +20 cm stod jag dubbelvikt och stretchade rumpa och lår på ett mycket ansträngande sätt. Efter ett tag tog jag till en stol som hjälp. Att sitta och jobba (fortfarande böjd mot marken) när man gjuter är väl inte det vanliga men vad tusen, bara det funkar!

Före lunch hann vi bara med kortsidan mot verkstan. Lite extra gjutning in mot gavlarna blev det som beräknat. Se fick vi upp farten och fixade ena långsidan samt den andra kortsidan innan dagen var över. Den andra långsidan, mellanväggen samt underlagen till bärlinan tar vi i morgon.

Nu är jag så slut i kroppen att jag sitter och fryser i mjukisbyxor och tröja, fårskinnstofflor och fleecefilt. Lite middag och sen sova kanske. Fast det jag längtar efter mest är den där bastun och badtunnan som det nya huset ska innehålla. 

Förbereder gjutning

När temperaturen är över 30 grader i skuggan är det inte alldeles lämpligt att gjuta sockeln. Betongen brinner för snabbt och måste vattnas länge och mycket för att inte bli försvagad. Med tanke på torkan och låg grundvattennivå känns inte det helt optimalt. I natt och i morgon har det utlovats regn samt halverade temperaturer vilket är utmärkt byggväder! På med långkalsonger, tjocktröja, mössa och vantar bara.
Så helgen har varit lugnt, endast några få armeringsjärn har böjts till och lagts på plats. Idag kom resten dit och najades ihop.

Enligt rekommendationer från tillverkaren ska det vara rostfri eller försinkad bistål men vi kör med 8 mm armeringsjärn. Det håller ihop och räcker för oss.

I hörnen på sulblocken satte vi brädor alternativt plyfa som formvirke, och mot verkstadsgrunden blev det lite pussel med sten, block och formvirke. Där lade vi lite armeringsnät som var över från tidigare projekt.

Vi lade även ut sulblock som bas för bärlinan. Det hade räckt med några murblock men vi har ju 9 sulblock över som lika gärna kan användas.

Lite overkill är det med 2x3 sulblock men vad gör det när vi har materialet hemma. Även dessa armerades med nät, vilket egentligen inte heller behövs. Men hängslen och livrem funkar bra hos oss.

Nu är vi redo för morgondagens (och nästa dags) tunga arbete med att fylla blocken med betong. Många säckar är det. Betongblandare inhandlad och maken ska bära hinkar. Fram med det gamla oket, det går nog inte att köra skottkärra i det lösa gruset.

Själv tänkte jag att jag skulle sköta på- och avknappen på blandaren, men tydligen är det jag som ska motverka luftbubblor och sköta avrivningen. Nåja, vi får väl se...

Ny dag, nya stenar

En sten i taget. Ett steg i taget.
Maken var som vanligt uppe tidigare än vad jag mäktar med och bär ut de sulblock som ska användas. De sista! (Vi har nio hela sulblock kvar när vi är färdiga, det är faktiskt fler än vi räknat med!)

Vi börjar i skuggan av verkstaden, värmen är fortfarande åt den högre delen av termometern. Ett antal sulblock in inser vi att vi nog bör lägga ut ett murarsnöre för att hålla riktningen. Vi närmar oss stenarna decimeter för decimeter och det var inte riktigt vad vi tänkt.

Inte för att det gör så väldigt mycket att den delen är sned, vi ska ändå mura den blivande väggen mot den nuvarande verkstadsväggen men det blir mycket onödigt arbete med att såga och passa in blocken mot stenarna. Gör om, gör rätt!

Dagens verktyg utöver rotationslaser och måttstock med mottagare var tigersåg och vinkelslip.

Hörselkåpor, skyddsglasögon och andningsmask var väl inte det skönaste i värmen, kepsen åkte av men stendammet funkar ju bra som torrschampo, så varför klaga?

Till slut kom blocken på plats, lite inpassning mot stenarna och kapning av sidor på blocken för att armeringen ska fungera så var det dags för lunchpaus med tillhörande siesta.

Av någon konstig anledning har vi inte ritat bygget i jämna multiplar av varken sulblock eller murblock vilket betyder att vi får såga passbitar både här och där. Nåja, det kunde varit värre. 

Om långsidorna av bygget blev färdiga i går så blev de två kortsidorna samt en mellanvägg klara i dag. Treskift som vanligt, tre badsvängar för småtrollen, en efterlängtad mamma anlände och en mycket uppskattad middag (i dag igen) och vi kunde packa ihop för dagen, ja kanske för helgen. Nu ska armeringsjärn läggas ut och böjas till. 

Gjutningen lär få dröja till termometern kryper neråt en bit (utlovat till veckan). Vi tar en välförtjänt paus och åker till stan för att kolla post och hämta fler vapen som ska skjutas in inför sensommarns jakt.

Sen är det dags för nästa steg. Och det innebär förstås att bära en massa murblock från upplag till byggplats. Även jag ska försöka ta tag i styrketräningen en gång till.

Varmt!

Jo, det är varmt. Och varmare lär det bli i morgon. Bit ihop och gå in när det är som varmast.
Småtrollen har varit vid stranden med far sin, det var nog den bästa platsen idag.
Maken började första skiftet med att bära två pallar sulblock. 32 block gånger 2, ja, minus 4 som jag lyckades med innan kroppen skrek. Träningsvärk? Nja, men trött i rygg, ben och armar. Till slut lyder inte kroppen mig så då får jag lyda den. Jag förstår inte hur han orkar.

Vi började att lägga ut några block men solen och värmen tvingade oss att ta paus.
En sillunch gav välbehövlig sälta och sen blev det en sväng till skogen för maken och soffhörnet tillsammans med en fläkt för mig.
På eftermiddagen fick vi besök av svärfar, svägerska och svåger. De flydde från lägenhetens värme till vår, inte för att det blev något svalare men gott fikabröd hade de med sig.
Därefter tog nästa skift över. Nu stod solen lägre och så småningom fick vi även skugga i gropen. Trots det krävdes något på huvudet, många flaskor vatten och täta pauser. 8 block, vattenpaus. 8 block, vattenpaus. Osv. Ibland orkade vi inte fler än 5-6 i taget men det är bara att jobba på trots att svetten rinner efter ryggraden.

Idag fick jag hörselskydd för att slippa pipet från rotationslaserns avläsningsverktyg. Så skönt att spara hörseln lite från tinnituspipet!

Svärsonen fixade middag till oss alla. Sån lyx att bara sätta sig vid dukat bord och slippa laga själv. ”Normal” middagstid blev det också, inte vår normala alldeles för sena kvällsmat.
Kvällsskiftet tog vid och de sista blocken på långsidan skulle dit. Det blev en halv pall till som skulle flyttas. Jag orkade tre block. Alltså, jag måste ta tag i den där styrketräningen igen!

Till sista var hela långsidan klar och vi hade ett litet familjeråd om hur vi ska göra längs med väggen mot verkstaden. Den gjutna sockeln går inte lika djupt som vår bädd. Det är mycket sten som håller väggen och den är förstås inte så jämn så det går att mura grunden så nära som vi skulle önska.

Nåja, mer om det när vi kommer dit!

Styrketräning

I morgon kommer jag ha träningsvärk. Lika bra att ställa in sig på det.
Vi har burit sulblock, lecablock till grundsulan. 1700 kg tillsammans, jag och maken. Han har nog lyft minst 2/3 av det, kanske 3/4. Jag resten. Det räcker!

Så i morgon återstår 2300 kg. Heja mig! Styrketräning har nog varit den enda idrott jag tyckt varit roligt, så det är väl bara att bita ihop, ta fram pannbenet och köra.

Sommarens hittills varmaste dag var det också. Även om vi försökte jobba i skuggan så flyttade den på sig snabbare än oss, alltså stod vi i värsta solgasset. När det var som varmast runt lunch drog maken till skogs en stund medan jag kröp in i svalaste rummet för att vila lite. Visserligen hade jag haft en sen morgon ut men det ska tvättas och diskas även om solen lyser där ute. Soltrötta småtroll var det också, lite bassängbad, en sväng till stranden och sen inne i skuggan med påslagna fläktar fick bli dagens melodi.

Maken och jag bestämde oss för att köra det sena arbetspasset och utnyttja kvällssvalkan. Så nu sitter vi här vid 21-tiden och planerar rester till middag. Eftermiddagens förstärkta fika blev förutom kaffe och en bulle, ett glas resorb vätskeersättning. Det for nog bli ett till i kväll.

Nu ligger i alla fall 21 meter sulblock på plats, avvägda och klara.

Tack och lov för att vi fick låna den roterande lasern av vår grävare.

Jag har hållit i linjalen medan maken passade in stenarna. Det innebär att jag haft den lilla avläsaren som piper något infernaliskt intill örat. Hade jag inte tinnitus tidigare så hade jag garanterat fått det nu.

1495 kg sten på rätt plats. I morgon ska 33 meter på plats, 2450 kg. Men först ska 2300 kg av det bäras från lagringsplatsen till gropen för bygget. Hej träningsvärk!

Ett litet bi vilade sig på en av våra stolar.

En geting sökte skydd under min arm, det var inte lika trevligt. Så nu ståtar jag med ett vackert bett i gäddhänget, vad nu det ska vara bra för.

En sten, och sen en till

Långsamt. Det sammanfattar bygget. Men vem har bråttom? Ja, mer än jag som inser att halva semestern gått och stressen av att komma nån vart sätter in.
Målet? Jo men det var ju en murad grund den här sommaren. Men ändå... Får jag säga upp mig och bygga i stället för att jobba?

Grus idag igen. Singel. 4-6 mm. Mellan 5 och 10 cm tjockt. Det här går inte att padda, det bara glider bort. Jag antar att det beror på att det inte finns något stenmjöl som binder. Men jag vet inte.

Som vanligt är jag imponerad av precisionsarbetet. Det finns många tillbehör till en grävmaskin jag inte hade en aning om, den här avjämnaren, till exempel.

Avloppet vägdes av och vattenslangen fick flyttas något, den var inte på rätt plats, men det ordnade sig snabbt.

Runt avloppsröret ligger endast det finare gruset, inga större stenar av krosset som kan förstöra plaströret.

Dagens stora utmaning var att inte köra sönder avloppsrören med grävmaskinen eller frontlastaren. Vi var inte riktigt överens, vi och grävaren. Vi vill ha avloppet under gruset, han tyckte vi kunde dra det i trossbotten. Vi vann, om man säger så. Vi bestämmer, han utför. ”Ni har era idéer”, japp! Så är det!

Kopplingen till avloppet och vattnet som ligger sen tidigare. Ovanpå avloppet ligger en isoleringsskiva som vi måste få till igen. Ovan den går strömkabel till lillstugan. Det gula plastbandet som ska ligga ovanpå är borta så det blir att fixa ett nytt innan vi lägger igen hålet. Det bandet har faktiskt räddat två kablar denna grävning, det är så lätt att glömma var de ligger exakt.

Till slut var grusningen klar och grävaren med medarbetare kunde packa ihop och fundera på den där semestern som kanske ska börja. 

Några sulblock hamnade där de skulle (hoppas vi), lite kryssmätningar och många uträkningar senare så ligger några på plats. I morgon börjar vårt stora arbete med grunden.

I övrigt har vi firat födelsedag (another 25), fått besök av en farfar med särbo på en mycket populär motorcykel samt hittat en kompis till 6-åringen (grävarens son) med egen 4-hjuling som skapade stort avund! 

Den utlovade pannkakstårtan får avvakta till i morgon. Kvällen avslutades med en grillmiddag innan småtrollen skulle knyta ihop svansarna för natten.

Dagen har varit mulen och lite sval, regnet hängde i luften ett tag, men i morgon ska värmen återkomma. Då får vi se hur vi orkar i bygget!

Grabbarna grus

Sex lass makadam, 16 ton per lass. Det blir lite grus det.

Sex varv till grustaget, det tar tid. Förmiddagen gick således åt till att hämta massorna.

Det fanns en viss fundering över hur nattens regn skulle påverkat grävningen, skulle det ha blivit en swimmingpool? Barnbarnen önskar det, hellre än en lada. Men regnet hjälpte nog snarare till att binda sandjorden vilket är positivt. Det kom några skurar under dagen med, men inte så långvariga, tack och lov.

Lite finlir skulle fixas runt verkstan, eftersom vi är oroliga för sättningar så blev det lite handkraft först och maskin efter det. Jag är som alltid imponerad av proffsförare som hanterar skopan med millimetrar tillgodo.

Bärlagret är mellan 30 och 40 cm tjockt av 16-64 kross. (undrar varför man mäter grus/kross i multiplar av 8?) Det vägs av och paddas väl. Paddan väger 500 kg så när den var igång blev det en smärre jordbävning! Hörselkåpor anbefalles för stora och små.

Vatten och avlopp skulle också läggas ner och, vad gäller avloppet, vägas av för rätt fall. 1 cm per meter ska det vara, inte för mycket och inte för lite. Vattnet får inte rinna för fort för då hinner inte toapapper och fekalier följa med men det får heller inte stå still.

Lilldrängen ska vara med i allt som händer, helst mitt i och med alla verktyg som han kan hitta. Precis som hans storebror under förra bygget är måttbandet bäst. Men om den äldre hade ett 2-metersband så har lillebror ett på 30 eller 50 meter. Tomten är numer väl uppmätt och inmätt.

Från att ha sprungit långa vägare när maskinerna kommit för nära eller låtit för mycket sitter den lille kvar när skopan närmar sig, i trygg förvissning att maskinföraren vet vad han gör. Som mormor är man inte lika trygg, jag tycker gott ungar ska hålla sig på replängds avstånd från stora maskiner.

Allt blev inte färdigt idag, i morgon ska resten av bärlagret på och därefter ett lager med finare grus. Sen är det äntligen dags för sulblock!

När vi inte kunde göra mycket i gropen så har maken ägnat sig åt resten av myggnäten samt att dra om lite el i ”Snickis”. Småtrollen har ägnat sig åt att såga. Det spelar inte så stor roll vad de sågar eller vad det ska bli. Såga räcker. 

Pappa och morfar assisterar.

Dagen sammanfattas i nedanstående bild, lilleman är med morfar. I bygget. Mitt i centrum.

Äntligen!

Så kom han då. Äntligen!
Till lilldrängens stora glädje kom en stoor grävmaskin till oss på eftermiddagen. Ängen fylldes av grävmaskin med tillhörande lastbil och senare en frontlastare.

Den gav sig omedelbart i kast med stubbar och rötter, små stenar, stora stenar och jättestora stenar samt en massa sandjord. 

Lilldrängen var överlycklig, stoor sandlåda! Han ville förstår gräva han med och fick en spade av morfar varefter han gav sig ner i gropen.

Vi räddade en liten groda från att bli krossad, kom med glada tillrop samt hjälpte till att sköta höjd/djupmätningen i hålet.

Eftersom vi gräver nära den befintliga byggnaden måste vi vara försiktiga så den inte undermineras. Sanden vill ju gärna rinna ut från grunden och riskerar att hela byggnaden sätter sig. Det finns en stensättning under och intill muren som får vara kvar för att stabilisera men det innebär också att vi måste tänka om lite vad gäller sulblock och grundmur. Problem är till för att lösas så det kommer att nog ordna sig på bästa sätt till slut.

För några år sedan grävde vi ner vatten och avlopp intill hålet så det gäller att vara försiktig även med det. Vi har visserligen samma grävare efter fyra år så sitter inte alla detaljer.

Några timmar senare var det dags att helgsmål, det vill säga lördag vid 18-tiden är det dag att bryta för mat.

Ingen var sysslolös innan grävningen tog fart, svärsonen drog elkabel under altanen till ett uttag på en stolpe att användas till diverse ändamål. Ett myggfönster tillverkade också för att lillstugan ska få en svalare och myggfri natt.
Maken ägnade sig åt att bygga på några lister på fönstret i ”Snickis” så att innerfönstren sitter fast bättre och därmed ger ett bättre inomhusklimat under den kallare årstiden.

Vi avslutade dagen med en bit grillad karré av vildsvin, inte dumt alls!

I startblocken

Den som väntar på nåt gott väntar alltid förgäves. Jo, vi väntar ännu. På grävaren. Han hade visst glömt bort oss. Eller blivit försenad på grund av ihärdigt regnande i två dagar. Eller inte fått bekräftelsemejlet. Glömt.

Nåja, vi får nöja oss med att materialet till grunden kommit tidigare än beräknat. Sulblock från Leca/Weber, finbetong och murbruk kom igår.

I morse kom murblocken från Finja samt en drös med armeringsjärn.

Royne som levererade konstaterade att ”Nu var det dags igen”. Han har varit här förr då han stod för leveranserna till förra bygget. Vi ser till att bygdens entreprenörer har arbete!

Så nu väntar vi, igen. Kommer, kommer inte. Kommer, kommer inte...

Det finns att göra ändå, inte behöver vi vara sysslolösa direkt. Förberedelse för höstens jakt, inskjutning av bössorna. Älg- och björnprov avklarade. 

Några vändor till återvinningen samt storhandling är också nödvändigt. Gräsklipparen och röjsågen behöver motioneras. Rabatten borde rensas, krukor planteras och vinbären plockas. Men allt vi vill är att komma igång med bygget. I morgon, kanske. Mañana. Bukra inshallah.