Nu kan vi inte klaga på vintern

 Snö, sol och arktisk kyla, nu kan vi inte klaga på vintervädret! Möjligen kylan då. -14-15° på morgonen gör inte att jag kastar mig ut på en gång, jag väntar helst till kvicksilvret gått upp över -10!

Snöstorm på vägen upp torsdagkväll, men vid stugan kom bara ett litet nätt lager som täckte den hårt packade snön från tidigare. Ganska skönt, faktiskt. Fredagen innebar, förutom jobb, även leverans av isolering och golvspån. Vi fick en bild från bygghandeln om att de blev liite sena, lasset var inte riktigt som de tänkt sig. När bilen kom upp förstod vi varför:

Hälften av isoleringen kom inte på pallar utan lastades och lossades en bal i taget. Chaffisen var inte glad. Det var vår vanliga chaufför så det blev lite snack om det en och det andra och sen dök grannen upp och snacket fortsatte. Så där som det är på landet där alla känner alla. 

Vi hade beställt golvbrunnar från vår grävare som maken hämtade upp. Sen kom han på att han behövde några fler delar därifrån och då blev det hemleverans. Ett tut från en passerande bil och så stod det lite saker på trappen. Att det behövdes ytterligare en grej (planering, vad är det?) innebar en snabb biltur för att hämta det på lastkajen efter stängning. Dessutom kom fakturan på mejlen efter en liten stund. Ibland går det undan!

Helgens arbete var, förutom att bära in allt material, att sätta fast purisplattor till avloppsbrunnarna, lägga blindbottenbrädor och börja med golvisoleringen i tvättrummet. Kylan gör jobbet hårdare, inte bara för att allt går trögare utan för att man är orörlig som en unge i för stor overall eller som en michelingubbe. Jag står för massproduktionen av blindbottenbrädor. Det är det temporära golvet som sågas ner i lagom långa bitar och läggs på plats. Det är nu det visar sig att symmetrin i golvbjälkarna inte är optimal. Cc 60 betyder att avståndet mellan bjälkarna borde vara 55,5 cm, men det visar sig vara allt mellan 53,5 och 56. Nåja, bara att mäta först och såga sen. Högerarmen fick jobba hårt, jag kan snart ta jobb på puben. Inte för dricka ölen men pumpa upp den med en riktig ölpump.

Hål för golvbrunnar, vatten och avlopp från handfat och tvättmaskin sågas ut. Kortlingar och formar för purisplattor skruvas fast. Under dem läggs vindpapp på blindbotten och isolering på det. 

Lite fix och trix som tar tid men sen blir det ”raksöm” som går snabbare. Det får vi dock ta nästa helg för en sektion blindbotten saknas ännu. Det ska fixas lite mer på avloppet där samt ytterligare en golvbrunn.

Som sagt, isoleringen får vänta till nästa helg. Den arktiska kylan ska tydligen ligga kvar hela februari så det kommer att gå lite långsamt framöver. Golvspånet ska limmas och skruvas. Lim i kallgrader är inte kul även om det ska klara ner till -10°. Golvbrunnarna och rören behöver glidmedel för att komma på plats, och det gillar inte kylan så flaskan fick hålla till i makens innerficka för att överhuvudtaget kunna användas.

Innan vi kan börja isolera väggar och tak ska jag behandla vissa delar med Boracol men eftersom det är blandat i vatten så måste det vara plusgrader. Och det dröjer innan vi kommer dit... Men det finns väl annat att göra under tiden!

Sol, vind och snö

Under veckan som gått har vi börjat planeringen för nästa steg av bygget, tvättrummet. Vi räknar isoleringsåtgång, letar panel, räknar på trappkonstruktionen mm. Först ut är de två stolparna samt kvarvarande takbjälke.

När det kommer till stolparna och därtill medföljande tyngdlyftning så är det bra med handräckning. Vi bad således den yngre familjen följa med upp över helgen. Svärsonen klarar tyngder betydligt bättre än vad jag gör. Morgontidig som den mannen är så hade han redan hunnit skruva bort delar av det temporära golvet innan maken kom ur. Själv kommer jag med förmiddagskaffet, det passar min dygnsrytm bättre.

För att kunna ställa stolpen på plats mitt i rummet så gjorde vi bärlinan bredare genom att sätta fast två 45mm brädor som dessutom vilar mot grundstenen. Stolpen kommer att utgöra hörnet på bastun och vi har diskuterat lite fram och tillbaka hur den skulle placeras. Skulle takbjälken vila på stolpen eller fästas in i den? Många frågor är det och ibland blir vi inte överens förrän vi står där och måste ta ett beslut för att komma vidare.

Stolpen vägdes in, takbjälken hängdes tillfälligt upp, laserpasset kom fram för att stolparna skulle stå rakt på rad och ytterligare en stolpe monterades.

Nu fick vi användning av en stämp igen för att lyfta bjälken i våg. Himla bra köp det där!

En stående 50x150mm sattes även den på plats för att bygga vägg mot. Här ser vi även var trappan till loftet ska byggas.

Vi fick en solig men blåsig lördag. Temperaturen hölls sig precis ovanför nollan. Regnet som kommit under veckan har tryckt ihop snötäcket men vi hade fortfarande en dm hård snö samt en massa is! Väg, stigar, gångar och altan blev såphala förstås. Som vanligt när barnbarnen är på plats blev det grillad korv och varma mackor över brasan. Gott och mysigt!

På söndagen rensades grunden på gamla löv och annat organiskt material som ramlat ner eller blåst in. Det är praktiskt att använda räfsor i barnstorlek när det är lågt i tak! Därefter isolerades alla avlopps- och vattenrör med stenull som fästes med hönsnät. 

Stenull är riktigt otäckt att jobba med, jag håller mig långt därifrån men även de två som brukar klara sig började hosta och nysa. Munskydd lär ju vara bra att använda, har jag hört.... Jag är så glad att vi beslutat använda träfiberisolering i resten av bygget! Så mycket trevligare att jobba med.

Eftersom vi snart stänger igen grunden så fick även inspektionsluckorna en ”dörr”. Temporärt (långtidstemporärt?) av formplyfa som skruvas fast på vinklar som specialtillverkats för ändamålet.

Muttrarna som håller luckorna på plats kommer från gamla takräcken som vi samlat på oss under åren med olika bilmärken som kräver sina speciella beslag. Praktisk att kunna återanvända det ekorren lagt på lager.

Ventilerna utrustades med ett insektsgaller av koppar på insidan för att förhindra getingbon och råttinvasioner.

Det blev lite smått och gott gjort innan det var dags att bege sig mot stan igen. Kvällsdiskussionen hemma blev trappkonstruktion. Nu ska vi försöka enas om panel i taket. Önska oss lycka till!

Årets vintervecka?

Det brukar bli rejält kallt under några dagar i slutet av januari vid stugan. Några år har kvicksilvret krupit ner mot -30 grader men oftast landar vi runt -18-20. Fick vi årets vinter vecka/helg denna helgen? Mysigt men jag hoppas det är över för den här säsongen. Vi kom upp i torsdagskväll som vi oftast gjort under hösten. Den sista dörren skulle levereras på fredagen nångång mellan kl 10 och 21. Man måste älska DHL....  

Veckan hade givit 2 dm snö, grannen var vänlig nog att ploga parkeringsplatsen och uppfarten mot ladan så det var bara att köra in och packa ur. Prognosen pekade mot en kall helg så vi beslutade oss för att inte värma upp verandan utan nöja oss med kök och rummen och det var nog tur det. Fredag morgon vaknade vi till -17 grader ute vilket gav -5 på verandan. Brrr.... solen gjorde ett tappert försök att värma världen och molnen drog in under dagen och skyddade mot den värsta kylan. Jag var ganska glad över att sitta inne och jobba hela dagen, kallgrader är inte nåt mina luftrör gillar. Kalla golv kräver fårskinnstofflor och benvärmare eller knälånga raggsockor. Kaminen värmer från knäna och uppåt, runt huvudet kan det bli rejält varmt. Det är kul med gamla hus!

Mitt på dagen kom leveransen med dörren. En mycket trevlig och serviceminded chaufför. Han backade upp mot ladan utan problem och hjälpte till och med till att bära in dörren i garaget. En guldstjärna till DHL trots allt.

Framåt seneftermiddagen gick maken ut och förberedde lördagens byggjobb genom att montera byggställningen på gaveln. Jag läste en avhandling om digitalisering av skolan i soffhörnan istället.

På lördagen kröp temperaturen sakta uppåt. Maken gick ut i -10°, jag gick ut lite senare vid -7, något mer överkomligt. Nu satte vi slätpanelen på gaveln. Byggställning för att nå. Först en 2-metershöjd och sen byggdes det på med en meter till för att nå upp ordentligt vid nocken. 

En våning på ställningen

Två våningar för att nå till nock.

En våning för den sista delen.

Att stå på en byggpall ovanpå gångbrädorna rekommendera inte i snö, is och halka, därför blir det bygge och rivning av ställning vart efter det behövs. Säkerhet först. 

Jag sågar, maken spikar. Jag står på marken, han klättrar på stege. Bra arbetsfördelning. Hade han räknat ut allt och mätt brädorna som skulle sågas åt mig hade det varit ännu bättre, min hjärna arbetar tydligen väldigt långsamt i kyla. Det är nog något med fysikens lagar tror jag, i kyla rör sig molekylerna mycket långsammare, det gäller nog i mitt huvud också.

En vacker utsikt har jag från min såg i garaget:

Den blå timmen är alldeles magiskt!

Nåja, vi hann klart innan kvällen och det räcker gott så.

Arbetsinsatsen på söndagen var att sätta upp den dörr som vi fick på fredagen. Det är en klassisk stalldörr, välvd i överkant och en dörr som går att dela så övre halvan kan öppnas för sig. Vi behövde kortla på lite för valvet och sätta panel över dörren som följer valvet men nu har vi rutin på att montera dörrar så det gick snabbt och lätt. 

Vi har säker använt för många karmskruvar då vi trodde att dörrarna skulle vara tyngre än de är, men hängslen och rem som vanligt! Den extra kostnaden för några karmskruvar är ingenting i ett litet bygge som vårt. 

Några dörrhandtag har också monterats men det var gruvligt kallt så resten får vänta på varmare temperaturer.

Arbetsdagen blev kort men eftersom vi tog lite sovmorgon så var vi klara som vi brukar på söndagar och vi ställde åter färden mot storstaden. Nu är bygget tätt (förutom loftfönstret som ska målas) och vi ska börja planera för det invändiga arbetet. Dags för en ny projektplan!

Panelhönor?

Semestern började gå mot sitt slut, men vi stannade i stugan så länge vi kunde. Jag tillbringade en lång dag och kväll vid datorn medan maken spikade resterande panel mot garaget.

Onsdagen var ledig igen, trettondagen och inte en trettondagsbal så långt ögat nådde! Undrar om nån fortfarande arrangerar sådana? Ja, inte under pandemin förstås, men annars? 

Vi körde hårt med panelen på ängssidan. Rutinen satt bättre här med att jag sågade och maken spikade så det gick förhållandevis fort. Spikpistolen tyckte inte riktigt om kylan men med lite omvårdnad i form av olja och några nätter inne i värmen så gick det bra ändå. 

Dagarna är korta men strålkastare och byggbelysning gör att vi kan jobba långt in på kvällen. Maken fick en rejäl stepövning när han gick upp och ner på stegen, jag själv ägnade mig åt att träna höger arm och hand (kapsågen) och styrkelyft (bära virke). Ett bra gympass med andra ord.

Nu följde två dagar av lönearbete så det blev inget gjort på bygget men på lördagen var det dags att i strålande solsken och några minusgrader att ta sig an långsidan ovanför lockpanelen. Ställning upp! Sågarna fram. 

Först skulle en dropplist sågas till och skruvas på plats. Den här gången fick även undertecknad gå upp på ställningen för att hjälpa till med att hålla. Inte kul alls, även om det bara var 1,5 meter över marken så räcker det. Snö, is och dubbar på kängorna gör det inte roligare. Nåja. Jag kom upp och jag kom ner, helskinnad.

Som vanligt var det massproduktion av korta panelbitar. Maken mäter, jag sågar, han spikar. Runt takstolarna får sticksågen arbeta för att allt ska passa. Lite knöligt men det gick. På kvällen kom den yngre familjen tillbaka på hemväg från nordligare trakter. Maken slutförde de sista bitarna och tog ner ställningen själv medan jag lagade middag till storfamiljen.

Söndagen började i snöyra och slutade i en vacker solnedgång. Ställningen byggdes upp igen på ängssidan och sen var det samma procedur som dagen innan. Dropplist och panel. Den här gången fick svärsonen vara medhjälpare på ställningen vilket jag tackar för. Nu gick det undan! Rutinen sitter även om sågen fick stå i garaget på grund av det ymniga snöandet. Det blev många steg runt huset.... mäta, såga, spika eller justera. Fram och tillbaka. Skönt ändå med ställning och slippa kliva upp och ner på stegen. 

Småtrollen blev till pirater och byggde piratskepp.

En och annan snöängel blev det också och många snöbollar!

När solen började gå ner och det klarnade upp åkte de yngre hem. 

Vi andra gjorde färdig ängssidan, plockade ner ställningen och rullade mot civilisationen på ordentliga vintervägar. 

En vecka i stan och sen far vi upp igen till den utlovade arktiska kylan. Nu kommer snart den sista dörren och om kylan tillåter så ska den sista panelen upp på gaveln.

Nytt år, nya tag

Nytt år och nya möjligheter. Vädret växlar mellan regn och snöblandat, snöslask, snö och is, sol, molnigt och dimma, varmgrader och frysgrader. Hela skalan.

Nyåret började i slask och vi började med att spika panel på bygget. Det är den roliga delen av bygget för man ser hur det går framåt hela tiden. Vi kommer att ha varierande typer av panel beroende på vilken del av huset det är. Tvättrum och kallsal får en lockpanel i varierande bredder med en slätpanel i loft/takhöjd något som vår gamla stuga har. Garaget får en stående slätpanel då det ska påminna om magasin, lador och logar runt om i trakten. Slätpanel finns även på logen över verkstan som vårt bygge hänger ihop med så det känns naturligt att plocka upp den. 

När första brädorna kom upp vid knutarna insåg vi att den dropplist vi har var alldeles för smal, det blev liksom inget kvar av den. Ett raskt beslut av beautification committee efter förslag från byggledaren (dvs maken): vi lägger en bredare ovanpå den som redan finns där! Då kan vi även se till att knutbrädor och dörrfoder går längre ner än dropplisten, något som vi helt hade förbisett i planeringen.

Nu var det bara att planera hur de olika breda panelbrädorna ska spikas. Vi har bredder på 145, 170, 195, 220 samt enstaka mellan 320 och 370 mm. De två smalare kommer från ordinarie bygghandeln. Bygghandeln kunde däremot beställa 195 och 220 mm från samma såg som levererat våra stolpar. Det märks skillnad på kvalitén, definitivt. De bredare brädorna (eller planken som de kvalar in till att vara) hämtade vi vid en annan liten såg som jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Visserligen är dessa tjockare än övrig panel men det gör det bara mer levande. Varför ska vi ha varierande bredder? Jo, vårt gamla hus har det på den ursprungliga sidan och jag vill plocka upp det i våra byggen. Lillstugan har bredder på 170, 195 och 220 mm och det ser bra och levande ut.

Så, papper, penna och linjal för att planera hur brädorna ska fördelad, och sen blir det som det blir ändå.

Först ut var tvättrumsdelen mot gården. Svärsonen var med och byggde så jag behövde bara tycka och tänka.

Förmiddagen efter gjorde vi färdigt salsdelen på samma sida. Då hade den yngre familjen åkt vidare mot snö och skidor. Jag och maken tog ledigt på eftermiddagen, åkte till stan och köpte spik till spikpistolen, handtag till dörrarna och handlade mat till resten av veckan. Nej, vi brottades inte på mellandagsrean, vi beställde via nätet och hämtade upp utanför butiken. Mycket praktiskt och coronasäkert.

Morgonen därpå mötte oss med solsken och några minusgrader. Slasket hade frusit till is och jag tog fram mina dubbdäck till kängor, dvs ice bugs. Jag vill inte ramla i halkan.

Vi njöt vad vi kunde på skuggsidan av huset och gjorde först klart gaveln och sen halva långsidan mot ängen. 

Det är inte mögel på de breda planken, det är smuts och lite blånad. Blånad är ett ofarligt svampangrepp som missfärgar trät. Det var mycket populärt med furumöbler med blånad på 70-talet och nån har kanske ett gammalt furubord med vacker blå- eller gråfärgad mönstring i en bortglömd gillestuga?

Det är kanske inte optimalt men blånad i just panelvirke då det angripna trät tar åt sig fukt bättre än annat men vi får väl måla ordentligt. 

Dagens arbete bestod i att slutföra ängssidan vilket vi gjorde i snöfall och kyla före lunch.

Därefter gav vi oss på slätpanelen mot gården, ett mycket långsammare arbete och tråkigare! Smalare bräder, vi har råspont från den lokala sågen på 120mm, vilket tar tid. Mycket finare och av högre kvalitet än den vi köpte från bygghandeln och lade på taket.

En stor blaffa trävägg som ser ganska trist ut. Vi får väl se vad vi gör med den så småningom.