Panelhönor?

Semestern började gå mot sitt slut, men vi stannade i stugan så länge vi kunde. Jag tillbringade en lång dag och kväll vid datorn medan maken spikade resterande panel mot garaget.

Onsdagen var ledig igen, trettondagen och inte en trettondagsbal så långt ögat nådde! Undrar om nån fortfarande arrangerar sådana? Ja, inte under pandemin förstås, men annars? 

Vi körde hårt med panelen på ängssidan. Rutinen satt bättre här med att jag sågade och maken spikade så det gick förhållandevis fort. Spikpistolen tyckte inte riktigt om kylan men med lite omvårdnad i form av olja och några nätter inne i värmen så gick det bra ändå. 

Dagarna är korta men strålkastare och byggbelysning gör att vi kan jobba långt in på kvällen. Maken fick en rejäl stepövning när han gick upp och ner på stegen, jag själv ägnade mig åt att träna höger arm och hand (kapsågen) och styrkelyft (bära virke). Ett bra gympass med andra ord.

Nu följde två dagar av lönearbete så det blev inget gjort på bygget men på lördagen var det dags att i strålande solsken och några minusgrader att ta sig an långsidan ovanför lockpanelen. Ställning upp! Sågarna fram. 

Först skulle en dropplist sågas till och skruvas på plats. Den här gången fick även undertecknad gå upp på ställningen för att hjälpa till med att hålla. Inte kul alls, även om det bara var 1,5 meter över marken så räcker det. Snö, is och dubbar på kängorna gör det inte roligare. Nåja. Jag kom upp och jag kom ner, helskinnad.

Som vanligt var det massproduktion av korta panelbitar. Maken mäter, jag sågar, han spikar. Runt takstolarna får sticksågen arbeta för att allt ska passa. Lite knöligt men det gick. På kvällen kom den yngre familjen tillbaka på hemväg från nordligare trakter. Maken slutförde de sista bitarna och tog ner ställningen själv medan jag lagade middag till storfamiljen.

Söndagen började i snöyra och slutade i en vacker solnedgång. Ställningen byggdes upp igen på ängssidan och sen var det samma procedur som dagen innan. Dropplist och panel. Den här gången fick svärsonen vara medhjälpare på ställningen vilket jag tackar för. Nu gick det undan! Rutinen sitter även om sågen fick stå i garaget på grund av det ymniga snöandet. Det blev många steg runt huset.... mäta, såga, spika eller justera. Fram och tillbaka. Skönt ändå med ställning och slippa kliva upp och ner på stegen. 

Småtrollen blev till pirater och byggde piratskepp.

En och annan snöängel blev det också och många snöbollar!

När solen började gå ner och det klarnade upp åkte de yngre hem. 

Vi andra gjorde färdig ängssidan, plockade ner ställningen och rullade mot civilisationen på ordentliga vintervägar. 

En vecka i stan och sen far vi upp igen till den utlovade arktiska kylan. Nu kommer snart den sista dörren och om kylan tillåter så ska den sista panelen upp på gaveln.