Till slut blev sulan färdig

Jo, så är det: till slut blev hela sulan färdig inklusive blocken för bärlinan.

Hårt jobb där man i efterhand kan konstatera att det skulle gå så mycket snabbare med någon som pumpade ut betongen. Men det är inte tillräckligt mycket för en betongbil, det hade blivit mycket dyrare och vi hade inte fått så mycket motion. Men visst hade det varit enklare och snabbare.
Så istället för betongpump så har betongblandaren gått varm, skottkärran rullat många meter och kära maken likaså. Jag har, instället för att sköta en vibrationsmokagrej, arbetat med murslev för att få bort luftfickor samt rivbräda för att få slätt. Nåja, rivbrädan hade förstås behövt användas ändå.
Men nu är vi klara!
Vi hade verkligen fått igång tekniken i går så med lite lösare blandning (tänk en rejäl koblaja) så gick det förvånansvärt fort med sista delen. Typiskt nog så fattades det ett par decimeter på långsidan när omgången med betong var slut.

Nåja, grunden för bärlinorna skulle också gjutas så det löste sig bra, men då fattades det några slevar i stället!

Bara lite ojämnt men attan så retsamt!

I med ny säck, kör ett tag till och häll det som är kvar i mellanrummet mellan sula och verkstadsvägg. Allt löser sig.

Tre säckar betong och drygt 9 liter vatten per omgång var lagom för skottkärran, han som körde den samt för murslevsmadamen. Då blev det lite andrum mellan omgångarna. Visst hade det gått snabbare om vi varit tre personer men det vete tusan om min rygg hade hållit för det.

Inte vet jag heller hur de har räknat ut åtgången av betong. Att vi har tre stenar över efter att ha använt sex stycken till bärlinan är okej men vi har 27 påsar betong över! Mycket underligt.

Nåja, vi använder väl en del för att gjuta ett fundament för en skorsten och lämnar tillbaka resten.

Trötta och nöjda med värkande kroppar tar vi en vilodag i morgon. Vi behöver åka till återvinningen (tänk vad mycket plast man använder!) samt veckohandla. Och förhoppningsvis få ligga lite på rygg i solen, om den nu vågar sig fram. Idag var det gråmulet men något varmare än i går vilket var skönt. Jag var även noga med mat och fika så energin skulle räcka hela vägen. Lite kolhydratladdning med grovt bröd istället för fikabröd (en bulle slank nog ner ändå) samt pasta till lunch. Trots det satt jag och frös innan middagen serverades. En mycket avancerad sådan: Det vi här i byn kallar Färnamiddag, dvs hämtpizza från just Färna. En lyx på landet.

Annars är vetekudden min bästa vän, precis som igår. Ett måste för ömma axlar!