Inget är som väntans tider

Vi väntar och väntar. På att grävningen ska börja (i morgon). På att konstruktören ska räta ut några frågetecken vi har på de skisser han skickat. På leveransbesked för de murstenar vi beställt. På att få sätta igång. På att det ska sluta regna. Nåja, regnet är välkommet, särskilt nu innan bygget kommer igång.

Inte har vi varit sysslolösa för det. De sista träden fälldes, klubbades och hela högen kördes över till kompisen som på grund av sjukdom behöver hjälp med att ordna vinterns vedförråd. Sju vändor, sju bilsläp fyllda med stort och smått. Vi sov gott den natten och vaknade med träningsvärk.

Vi tog oss lite tid att bara sitta och titta ut över ängen, beundra den stora mosstäckta stenen med sina olika lager av mineraler, granit blandat med kvarts och annat som jag tyvärr inte kan. Mineralogi är inte riktigt min starka sida. 

Telefonstolpen lär stå ett tag till, vi får väl se när Telia monterar ner det fasta nätet på vår sida sjön. Det försvann på andra sidan för ett par år sedan.

Alla ritningar kollas en, två och tre gånger. De ritas om, förtydligas och (förhoppningsvis) förbättras. Både jag och maken räknar på materialåtgång med olika resultat. Min metod är överslagsräkning makens lite mer noggrann, detaljerad.

En sväng till återvinningen blev också av, det som inte gick i containern får vi köra själva. Ett besök på byggvaruhandeln för att beställa materialet till grunden blev det också.

Så nu väntar vi. Och nu ringde konstruktören!