Det är så det funkar även utanför storstan, utanför ”orten”. På landsbygden arbetar alla tillsammans och på var sitt håll. Släkten är stor, familjerna håller ihop.
Vi har försökt få in anbud på grävningen sen i maj. Vi ringer och tjatar, skickar ut underlag, fångar dem när de åker förbi på vägen. Har du räknat? Har du tid?
-Jag har räknat, inte fått ner på papper.
-Jag hör av mig!
-Jag kommer förbi.
-Jag ringer brorsan, han gräver!
Vi söker bror B- inget svar. Träffar bror A, jodå det fixar jag.
Bror A kommer förbi, får underlag, tittar, pratar. Ska lämna allt till bror B som ska räkna. Bror C gräver och kör lastbil.
Vi ringer bror C, nä, han har inget hört! Ringer bror B - nä, han har inget fått! Vi ringer bror A: Jag kommer förbi! (Igen).
Nja, kanske brorson b, kan gräva, men nej han har inte tid. Om ett halvår kanske? Eventuellt...
Som jag skrivit i ett tidigare inlägg har en bror i en helt annan familj redan sagt nej. Hoppet står till den tredje entreprenören, D, vi haft kontakt med och som grävde till lillstugan.
- Jag ska bara.... Jag måste... Jag hör av mig... Inga bröder där men några söner som brukar hoppa in.
Till slut, idag, kom både han och Bror A förbi. Och en liten ljusglimt: jodå, D kan gräva, kanske redan om en vecka! Halleluja! Får se om han återkommer med ett kostnadsförslag.
Vi har under tiden idkat skogsbruk, dvs tagit ner de träd som måste bort innan bygget. Stora och små: björk, lönn, gran och flera sälgar som fått växa sig stora mellan ladan och telefonledningen. Nu när ladan är borta gick det plötsligt att ta ner utan risk för hus och ledning. Trots att några lutade åt helt fel håll fick vi ner de flesta där vi (dvs han som sågar, maken alltså) hade tänkt med hjälp av spel, block och talja, rep, kilar, släggor, spett och en massa jäklar anamma. Motorsågen har fått jobba, det blir massor av ris vi får elda till hösten/vintern samt ved så det räcker ett tag.
Före skogsröjningen
Och efter....
Några fler träd ska ner, men det får vänta till nästa helg!
Skogshuggare men ingen lumberjack?
Veden ska till en vän som tyvärr blivit allvarligt sjuk så nu rycker vi in och gör vad vi kan för att de ska få varmt till vintern. Det är så det funkar i byn: vi ringer våra bröder. Oavsett blodsband eller vänskapsband.
Nu hägrar semestern och med försiktigt positiva besked om grävningen är det dags att på allvar räkna på materialåtgången samt beställa upp det som behövs för grundstenen. Inköp av en betongblandare står även det på dagordningen. Kanske, kanske börjar bygget om ett par veckor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar