Det går fort men ändå så långsamt.

Jo, jag vet. Om jag pallrar mig ur sängen på morgonen går det kanske lite fortare. Men oavsett när jag går upp så har jag en arbetsdag på 8-9 timmar, inte orkar jag väl mer än så?
I morse vaknade vi till regn. Prognosen sa regn till lunch men vid 10 hade det dragit förbi.
Ner i gropen igen.
Första varvet blev snart färdigt.

 Sen var det dags att lägga armering. Även om vi har vanliga armeringsjärn, 8 mm, så ska de böjas och mätas in. Inte svårt alls, men visst tar det tid.
Andra varvet går av bara farten. Vi lyckades få till en superbra konsistens på bruket och med murlådan så går det undan. Halvvägs kom vi idag.

Så himla praktiskt med lådan!

Maken blandar bruket och sågar till de block som behöver kapas. Jag kör murlådan (jättesvårt!!) och svärsonen lägger upp murblocken och passar in. När ryggen till sist sa ifrån byttes han och maken av.
Barnbarnen leker skeppsbrott bland alla murblock. Lillknodden upptäckte de stora jord/sandhögarna och klättrade upp högt och åkte kana ner igen. Och sen upp i all oändlighet. Mellan varven skulle det skruvas och meckas i verkstaden. Ungen är full av skrapsår, blåmärken och plåster, precis som sommarbarn ska vara.

Våra mattider passar som vanligt inte ihop, då är det skönt att vi har två hushåll. När den unga familjen åt middag började vårt kvällspass.

Två varv med helblock är snart klara. Vi lämnar utrymme för inspektionsluckor samt planerar för ventiler.

Den nyduschade lillungen kunde förstås inte låta högarna vara när mormor och morfar var där, så de var bara att duscha igen!