Biologisk klocka och första murningen

Av någon konstig anledning har vi inte synkat våra biologiska klockor i familjen. När maken hasar sig ur slafen trynar jag glatt vidare. Då har måghalvan redan hunnit springa 6 km. Familjen hans vaknar ungefär som morfar och av någon anledning skylls eventuella sjusovare på mormor. Förstår inte alls vad de menar?
När den morgontidiga mågen fått frukost gav han sig på pallarna med murblock. De skulle flyttas ner till gropen/grunden så vi kunde börja murningen. 147 block senare var den kraken helt slut. Ben och armar var som spagetti. Inte så konstigt, varje block väger 24,4 kg vilket betyder att han burit 3,5 ton!
Himmel.... Nej, jag lovar, vi har inte tvingat honom till det! Galning.

Stenbrott?

147 murblock var således redo att muras till grunden. Men först ger sig maken av till grisåteln, för plötsligt i natt rasade det in bilder från åtelkameran. Många stora och små grisar har varit på besök. Konstig sport det där. Mata in något kan sen ska skjutas?
Nåja, djurlivet häromkring är livligt. Flera vargar har lämnat spillning på jaktkompisens tomt. Vargyl har hörts från andra sidan sjön med svar från vår sida. Björnen har lämnat sitt varumärke i form av spillning på skogsvägen och lodjuret har visat sig för en jaktkompis. Själv tycker jag det är trevligt med spår av ekorrens framfart bland tallkottarna, när tranorna dansar på åkern och haren äter upp mina buskar. Nåja, det sistnämnda är väl inte jättekul men det är bara att acceptera.

Vi började således arbetet i gropen lagom när andra äter lunch. Först gjöt vi fundamentet till skortstensstocken som vi börjat med i går.


Därefter gav vi oss på murblocken. 41 murblock var på plats när vi bröt för kvällen. 41 stycken betyder 1 ton till. Den ryggen vill inte jag ha. Den har mågen. Undrar hur han mår i morgon?
Murbruket flyttades dock med släp. Maken utnyttjade vårt bilsläp och bar samt körde 800 kg murbruk från upplagsplatsen till ängen där blandaren står. Han fick god hjälp av yngste drängen som var överlycklig att få köra morfars bil. Bäst var tutan,

När vi återigen kollat alla mursnören var det dags att börja mura. Vi börjar med att såga till en sten som ska ligga längst in mot verkstadsväggen, sen är det ”raksöm” hela vägen.

När vi byggde lillstugan använd vi en murlåda till isolerblocken. Vi upptäckte att det gick utmärkt att använda det även till våra murblock. Mycket enklare än att fördela murbruket för hand. Teknik är fantastiskt!

En långsida och en kortsida (nästan) hann vi med under eftermiddagen. Nu har vi ångan uppe och kan vi komma igång i hyfsad tid i morgon kommer det att gå undan. Det som var lite extra kul är att vi gick jämnt ut på murblocken på långsidan. 10 cm sågades av för en passbit mot mellanväggens grund. Resterande bit passade utmärkt mot stenen vid bortersta kortsidan. Måste ha varit väl uttänkt... (med tanke på gårdagens 10 cm extra längdmässigt). Allt har en mening, tydligen.

Å andra sidan, vem har bråttom? Vi har semester. Det är okej att ta det lugnt. Målet är att grunden ska bli klar i sommar och det kommer den att bli. I övrigt kör vi med 5-årsplaner. Stressa mår man inte bra av.
Kvällen avslutades med en god middag på grillad älgfransyska efter en skagentoast som dotra iordningställt. Gott och trevligt, men vi måste få till infravärmarna på altanens för oj vad kyligt det blev till sist. Augusti är verkligen här!