Det blir inte alltid som man tänkt, men det blir bra ändå

Har det inte hänt nåt på snart en månad? Nä. Eller, jo. Lite. Det har varit som väntans tider samtidigt som jag brottats med en envis förkylning. Ingen covid tack och lov, det är ju positivt att vara negativ och lukta sprit dessa dagar.

Vi har som sagt gått i väntans tider. Vi har väntat på takpanelen. Beställd från en såg inte så långt härifrån och som skulle levereras v 12. Samma dag som leveransen skulle gå så meddelade de att de inte hade material för att såga panelen. Samma dag som den skulle skickas!! Planering?? Not so much. Det blev lite panik på hemmafronten, taket skulle ju spikas under påskhelgen, sen skulle väggarna täckas med plyfa, duschutrymmet fukttätas innan golvläggaren kommer v16. Det var att ge sig ut och leta på nätet efter något som liknar det vi hade beställt. 210mm bred och 20 tjock kunde vi glömma, nu blev det en standardprodukt på 170x18. Det får duga under omständigheterna, men vem kunde leverera? Maken hittade ett företag i närbelägen stad som kunde beställa och leverantören lovade att skicka panelen på en gång. Det blev inte leverans på fredagen som hoppats utan vi fick hämta den hos Schenker måndagen efter. Pust. Allt klart inför påsken!

Har vi inte gjort något under tiden? Jodå, lite som sagt. Maken gjorde en golvsockel av minerit runt murstocken.

Jag har primat och målat sagda sockel och murstock i en kritvit silikatfärg.

En liten vägg i kallsalen har isolerats och fått plyfa.

Utöver det har jag börjat måla det sista fönstret, det som ska sitta på loftet. Linoljefärg tar lång tid att torka så det blir ett lager per helg. Men vem har bråttom? 

Maken har huggit ved, jag har kurerat min förkylning och vi har njutit av första vårtecknet. 

Nu är det påsk. Familjen samlas för en kväll, taket i tvättrummet ska spikas, vi ska fira födelsedagar, ett nytt hus och njuta av att det är vår!