Sällskap över helgen fick vi av lilldrängen och hans 6-veckors lillebror med föräldrar. Lika mysigt varje gång! Och praktiskt, då jag slipper arbeta med armarna över huvudet, något som mina axlar och nacke betackar sig för å det bestämdaste.
Eje och Jörgen spikade innertak i sovrum, tvättrum, hall samt den lilla delen i köket som också ska ha panel. Vi använder samma panel som i det övriga taket, 120x13mm, spontad furupanel.
Sovrum.
Kök och hall.
Tvättrum.
Skjutdörren kom också på plats in till sovrummet.
Lotta och jag tog hand om minstingen och skötte trossen (köket, för er som inte har släkten i det militära).
Den här helgen hade vi vatten, tur det. För 2 veckor sen var Kalle uppe i --27C, då var det fruset och kom inte igång förrän sent på lördag efter mycket meck och jobb. Kanske det är rörmokare han är ämnad att bli, sonen? Det vore himla praktiskt tycker vi andra.
Vattnet är ett bekymmer, trots den nyborrade brunnen: vi har svavelväte i vattnet så det stinker ruttna ägg! Vattnet svärtar rostfritt och aluminium, att dricka är uteslutet och borsta tänderna i det är äckligt! Nej, farligt är det inte. Svavelväte luktar illa långt innan man kommer upp i farliga nivåer (man har väl koll som kemist, jag och svavelväte var ständiga följeslagare under några år på universitetet). Men smaken...
Är det brunnen? Vattenledningarna in i huset? Kan de gamla slangarna ha samlat på sig en tillväxt av organiskt material som skapar svavelväte vid syrebrist? När vi åkte efter två dygn hade doften och smaken till slut försvunnit, så dags då. Ett antal diskmaskiner, en tvättmaskin, dusch och allmänt vattenslöseri senare.
Det går åt mycket flaskvatten, inte vidare miljövänligt!
I morgon ringer vi brunnsborraren och ber om råd. Räcker det med luftningsnippel (billigt) eller måste ett stort filter till (dyrt och krångligt)? Kanske finns nåt däremellan som funkar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar