Gympapass

Några går på gym, andra bygger hus. Trots att vi bor granne med gymmet i stan så tränar vi genom att bygga hus. Det är roligare så. 

Den här veckan åkte vi till stugan redan på onsdagskvällen. Två dagars distansarbete, ett årsmöte med vägföreningen och kvällsjobb i tvättrummet avslutade arbetsveckan.

Torsdagkväll blev min gymkväll. Jag målade de gula väggarna igen. 2,5 timmes stepövning, stretching, knäböj och balansträning, det är ju inte många som lever upp till det! Fredagkväll blev det träningsrepris i tre timmar när taket fick sin första strykning. Sen var jag trött. Maken tränade han med, men tillsammans med gräsklipparen. Den är tillräckligt tung för att utgöra ett bra pass.

Det är lustigt hur färgen ändrar sig med ljuset, från varmgult till gul-grönt.

Tanken var att jag skulle fortsätta med andra takstrykningen på lördagen men vi började med taklister istället, och för att dem på plats så behövde vi börja med bastuväggen. Det är ett pussel det där... Min träningsvärkande kropp var nöjd att slippa ett tretimmarspass till.

Lungorna och huvudet var också glada över en paus i målandet. Jag använder ju en oljealkyd som är lösningsmedelsburen och när ventilerna och fönstren är täckta av plats är inte arbetsmiljön den bästa. Dörren ut måste vara öppen, förstås, men regn och kyla gör att lösningsmedlet inte dunstar lika snabbt, färgen tar tid på sig att torka och huvudvärken kommer som ett brev på posten. Nu är jag visserligen härdad efter några år på labbet och i färgfabrik men en dov huvudvärk och en raspig hals får jag ändå, det var ju några år sedan (sisådär drygt 30) så jag är väl avvand.

Bastuväggen byggs med plåtreglar mot tak och golv och stående 2x2” träreglar. Plyfa och panel mot tvättrummet och träfiberisolering i väggen. 

Taklisterna spacklades och fogades med målarfog för att målas tillsammans med taket nästa helg. Tröskel, smyg och fodret till dörren mot ängen kom även den på plats. Det tar sig! Men det har jag tydligen glömt att fotografera så det får ni se nästa vecka.

Sen målade jag det gröna halvrunda fönstret en gång till. Snart bara en strykning kvar, förhoppningsvis.