2024, ett år vi vill glömma, bortsett från en sak!

Det nya året började med planer för husen, för framtida pensionering och ett skönt liv. Tänk om vi då visste vad som skulle hända!

I februari insjuknade svärfar. Det blev sjukhus, korttidsboende och efter det ett permanent boende på SäBo som det heter nuförtiden. Lagom när han var inflyttad och klar blev min mor sjuk igen och lämnade oss i mitten av april. Ett par veckor efter det diagnostiserades jag med bröstcancer och opererades en vecka före mammas begravning. 

Det enda verkligen roliga som inföll under året var bröllopet mellan sonen och hans fina fästmö. Vi firade i dagarna tre och det var skönt att glömma allt tråkigt som hänt under våren.

Sommaren och hösten gick sen åt till cellgiftsbehandling och senare strålning. Lagom till jul återvände jag till verkligheten igen och började jobba i januari i år efter 7 månaders sjukskrivning.

Samtidigt som jag for fram och tillbaka till sjukhuset tömde maken och hans systrar deras fars lägenhet inför försäljning och jag och min syster ordnade med bouppteckning efter vår mor. 

Dottern med familj var ett stort stöd under sommaren när jag mådde dåligt, jag blev verkligen bortskämd.

Även om mycket fått stå tillbaka när det gäller husen så har maken gjort lite grann ändå.

Trappavsatsen, eller som jag kallar den ”bron” till lillhuset, Fridhem, var så dåligt att jag inte vågade gå in via den utan gick runt till baksidan istället. Under påskhelgen tag maken barnbarnen till hjälp(?) och gjorde en ny. 

Det gamla räcket av metall togs bort och ett nytt i trä ska sättas upp. Det får dock vänta men nu vågade jag i alla fall gå in den stora vägen!

Under vintern hade vi låtit ta ner våra högsta och äldsta träd på ”berget”, den steniga kulle vi har på vår mark. Inte långt därefter kom en häftig stormby som tog resten. Nä, där överdriver jag, men fem träd till föll som vi tog hand om själva. Och sen dog en gran bredvid ladan som också behövdes fällas, där det granbarkborren som var i farten. På bara en månad gick granen från helt frisk till tvärdöd, helt otroligt.

Både maken och svärsonen har tillbringat mycket tid med motorsåg och vedklyv under vår och sommar.

Vi hade planerat för att se över taket på Fridhem. Att ha det tätt och stadigt är ju en förutsättning för att huset ska må bra och att sotaren ska våga ta sig upp till skorstenen, vilken även den behöver renoveras.

Det vi vet från tidigare ägare är att taket är byggt av emballagevirke. Det låter kanske konstigt men förr, innan våra stora stålkontainrar, så byggdes dessa av trä. Och det virket användes till annat när varorna levererats. Det behövde inte vara dåligt alls men det är bra att veta hur det mår efter alla år. 

För att fortsätta ha taket vädertätt tog vi beslutet att inspektera taket inifrån. Innertaket på vinden består av masonit så det var inte alltför svårt att ta ner men två långa karlar, maken och svärsonen, står inte riktigt raka där uppe så det slet på ryggarna.

Taket såg bra ut vilket är skönt bortsett från en plats intill skorstenstocken där det hade regnat in och delar av timmerväggen var dåligt. Det är en innervägg tackochlov vilket gör det enklare att åtgärda. Inte heller var det något bärande just där. 

De två männen tätade taket och sen har resten fått vänta, vi har ju haft lite annat att tänka på. Nu funderar maken och jag på om vi ska behålla taket som det är och bara lägga ny takpapp och tegel eller om vi ska lägga råspont för att vara säkra på hållfastheten och samtidigt kunna rikta upp några ställen som satt sig lite. 

När allt lugnat ser sig och sommaren led mot sitt slut blev det mer tid att ägna sig åt ladan. Maken gav sig på att putsa muren i garaget. Det var hans första riktiga försök att putsa en sån stor yta och efter ett tag gick det riktigt bra!

När allt härdat och torkat målades väggen vit. Nu är det ljust och fint därinne. Sen kunde elektriken slutföra arbetet i ladan genom att sätta in ett säkringsskåp så vi får en bra fördelning på säkringar, jordfelsbrytare och dylikt.

Sen blev det höst och därmed tog jaktsäsongen fart igen. I november gick maken på semester för att sedan bli pensionär sista november och därmed bosätta sig mer eller mindre i stugan. Allt medan jag får veckopendla!

Under hans ledighet har han haft tid till lite smått och gott. Ett väderskydd till luftvärmepumpen till exempel.

Och början till ett loft i garaget.

Julen firade vi två i lugn och ro i stugan medan ”barnen” ägnade sig åt skidåkning i Sälen respektive Verbier. Vi slapp i alla fall covid detta år!

Vad har hänt?

 Senaste inlägget kom augusti 2023, har vi inte gjort nåt efter det? Har det hänt nåt? Svaret är väl ja. Och nej.

Det hände inte mycket under hösten 2023. Södersidan på huset gjordes färdig.

 Vi blev med stor tvättmaskin i tvättrummet när dotterns familj köpte en ny och vi ärvde den fortfarande fungerande äldre modellen.

Första delen av bänkskivan i salen kom på plats liksom några golvlister.

Under vintern kom resten av bänken och en diskho dit.

Som alltid på hösten är det jakt som tar all tid från bygget, så även detta år.

Vi avslutade året med att åka på en av våra drömresor, till Australien denna gång. Här passade vi på att fira makens födelsedag med att dyka på Stora Barriärrevet samt träffa vänner från tidigare år. Dottern med familj anslöt under den senare delen av vistelsen och de blev kvar över jul medan maken och jag åkte hem.

Min mor hade blivit allvarligt sjuk under tiden vi var borta men repade sig lite tills vi kom hem. Vi kunde träffa henne lite under julen, en jul som blev hennes sista. I mellandagarna åkte båda jag och maken på ännu en sväng med covid, andra julen i rad! Vi får nog lägga ner julfirandet om vi ska hålla oss friska.

Nåja, det blev inte så allvarligt eller långvarigt så vi njöt av ensamheten i karantän i vår stuga över helgerna.

Därmed avslutades 2023 för vår del! 

Sista dagarna på semestern

De sista dagarna på semestern var det dags att försöka slutföra sommarprojekten. Det är inte jättelätt när det regnar mer eller mindre hela tiden. Mellan skurarna fick maken upp en knutbräda, eller vad man nu ska kalla den bräda som sitter där knuten skulle ha varit om inte glasverandan byggts.

Fönsterfodren till det ena fönstret kom även det på plats liksom droppbräda under fönstret. De nymålade fönstren kunde även de sättas in även om de hade mått bra av att torka ett tag till. Lite krita på karmen hoppas jag gör att de inte fastnar, vi får öppna och se till helgen.

De korta locken ovanför fönstret är på plats men under fönstret saknas det ännu. 

Köksfönstret satte vi också in men fodren är inte klara än.

Garagedörrarna på ladan behövde få en andra strykning. En pressening fick sättas upp som regnskydd för att klara av det.

Stormen Hans närmade sig och vi insåg att vårt partytält som tjänstgjort som tillfällig verkstad inte skulle överleva starka vindbyar så det monterade vi ner innan eftermiddagsskurarna drog in.

Nu återstår en tovig gräsmatta där gräset nötts bort på vissa delar medan det växt högt på andra.

Därefter var det dags att packa ihop och bege sig mot civilisationen igen, men snart är det helg och då fortsätter vi!

Panelhönor

Mellan golfspel och regnskurar spikade maken upp slätsponten, så nu är huset täckt och nästan regnskyddat. Än återstår några lock samt fönsterfoder.

Huset blev därefter rött. Äkta falu rödfärg såklart. Mycket praktiskt när det regnar lite varje dag, det gör inget om panelen är något fuktig när man använder slamfärg.

En knutbräda har även den monterats och sedermera målats.

Jag ägnar mig åt fönster förstås. Både karm och luft har skrapats, oljats och kittats där det behövts samt målats.

Det har blivit en halvrenovering kan man säga. Jag gjorde en rejäl renovering av de flesta fönstren de första somrarna efter vi köpt huset, sisådär 20-25 år sedan. Då plockade jag ur alla glasrutor, och tog isär bågarna, skrapade rent, oljade, satte nya plugg och slipade rost från beslagen och fick hjälp att byta dåliga delar av en snickare, helt enligt instruktionsboken. Jag använde linoljekitt och målade med linoljefärg så klart. Mycket har hållt riktigt bra. Nytt kitt behövdes bara där det gamla släppt (och på den rutan jag lyckades spräcka förstås). Färg som sitter bra behöver inte tas bort, bara fräschas upp, ny färg på de delar som behövde det. Det är skönt att konstatera att ett rejält arbete lönar sig.

Sonen fortsatte med projekt matkällare och byggde en ny dörr. 

Den ska målas en gång till, det fixar vi!

Svärsonen drog in internetkabeln till ladan och lillstugan, det var hans sommarprojekt. 

Ett kabelskydd ska förstås monteras på vårt hus även om kablarna går i en vattenslang, det blir både snyggare och säkrare om nån går med röjsågen runt huset. (Och som ni ser behöver huset målas! Ett annat år…)

Det blev snyggt på insidan i alla fall.

Många skottkärror med jord gick åt för att lägga igen kabeldiket så han fick ett rejält träningspass minsann! 

Nu får vi gå på jorden och sen får regnet hjälpa till att trycka till det ordentligt så kan det fyllas på lite till vid ett senare tillfälle.

Alla barn och barnbarn har nu åkt hem och det blev tyst i Bullerbyn. Maken och jag ska försöka avsluta våra projekt under veckan och det som inte hinns med får göras på helgerna framöver.

Ömsom regn och ömsom golf

Min semester tog en paus och efter några dagar på jobbet kunde jag återvända till vår egen lilla bullerby. Visserligen jobbade jag resten av veckan härifrån men det är ändå lite semesterkänsla bara av att vara här.

Det händer saker även om jag inte är på plats och tur är väl det! När regnet kom blev jorden mjukare och lättare att gräva i. Den unga familjen tog sig an arbetet att gräva och lägga ner internetkabel från huset till lillstugan och ladan. Stora som små arbetade ihop. Internet lockar även den truligaste ungen. 

Det är två kopparkablar (cat-6) som vi drar i en vattenslang för markbruk, en till lillstugan och en till ladan. Det var inte helt lätt att få in dem i slangen, men det gick till slut. Ett dragsnöre lyckades de få in genom att suga med dammsugaren i ena ändan och blåsa med tryckluft i den andra. Sen återstod det att dra igenom kablarna. Det tog tid, många krafter var inblandade men det gick! Svärsonen har dragit in kablarna i lillstugan och i ladan och nu ska maken dra in den i huset och ansluta till routern så vi ser att allt funkar innan diket läggs igen.

Regnet kommer i skurar, oftast en eller två varje eftermiddag. Undantag finns förstås, vissa dagar är det faktiskt uppehåll medan andra har ett konstant stril. Svensk sommar! Mellan skurarna har panelen på huset börjat komma på plats. Som vanligt på våra hus blandar vi bredder, inspirerat av norrsidan av huset där den riktigt gamla panelen är intakt.

Spikläkt först: 

Panelen har bredder på allt från 120mm till 220mm, lite ”man tager vad man haver” dvs rester från ladan, och där det behövs sågas det till den bredd som saknas.

Ett lager färg innan det är dags för lockläkten.

Vi har lagt en offerbräda som skydd för bottensyllen och ovanpå den en dropplist i 15 graders lutning.

Motsvarande dropplist läggs även över panelen och lockläkten.

Ovanför den kommer det en slätpanel, något som finns på delar av huset och som vi nu sätter runt om hela.

Och sen blev huset randigt! Lockläkten är handsågad och handfräst, även den överbliven från ladan med visst tillskott av nysågat.

Jag fortsätter med att måla fönster och karmar. Eftersom jag använder linoljefärg så tar det tid. Minst tre strykningar med 2-3 dagars mellanrum. Långsamt är också en hastighet och förhoppningsvis är det färdigt innan semestern är slut.

Den senaste veckan har hela familjen samlats, det händer inte så ofta så det är riktigt trevligt! Nu har alla var sitt hus vilket är skönt då man kan umgås på sina egna villkor. Frukost på varsitt håll, middag tillsammans och lunch som det faller sig är praktiskt och bra då alla har olika dygnsrytm.

Inför att sonen med fästmö skulle komma blev det rensning och storstädning av det lilla torpet. De har sina katter med och eftersom jag är allergisk är det praktiskt att de har ett eget hus så djuren kan röra sig lite friare och jag slipper nysa.

Maken installerade en förbränningstoalett så man slipper ta sig till de övriga husen för att uträtta sin behov. 

Nästa projekt i det huset är varmvatten i köket samt rinnande vatten i det lilla tvättrummet. Det blir kanske till nästa sommar?

Nu är det golfvecka och bortsett från mig och svärsonen tillbringar de övriga familjemedlemmarna vissa dagar på golfbanan. Tre spelar medan andra tittar på för att lära sig samt tränar på att själva slå och putta. Arbetet på huset går därför lite på sparlåga men det finns att göra ändå!

Sol, vind och vatten

Det är kul att bygga men inte när det regnar en hel dag. Så i onsdags ställde vi in och pysslade med andra saker. Jag och drängen gjorde ärenden på stan och maken ägnade sig åt vårt lilla torp intill vår stuga. Vi fick överta dotterns ugn där varmluftsfläkten slutat funka men över- och undervärme är ok. Den sätter vi i det lilla huset vi sakta ska renovera när tid gives. Mormors mikrovågsugn fick också flytta in. 

Det som flyttade ut var ett gammalt litet kylskåp med ammoniak som kylmedel, vi har en fristående kyl/frys som används flitigt av oss alla när våra egna inte räcker till. Bänken i det lilla huset är väldigt lågt så på sikt ska den höjas till normalhöjd (ca 15 cm upp) och då hamnar vår halogenhäll vi bytte ut mot induktion i stan där. Återvinning är toppen!

Torsdagen kom med moln, kalla nätter och blåst men det är bra arbetsväder. Lite mer utfyllnad under fönstret där att det ruttna tagits bort.

Så här ser huset ut ”naket”:

Det är många som kommenterar de stående brädorna och undrar om det är en utbyggnad. Men som jag skrev i förra inlägget så är det en tidigare ingång med veranda som var där. Den flyttades för mer än 50 år sedan och det är skönt att se att konstruktionen är så fräsch.

På fredagen kom solen och värmen tillbaka och på kvällen även den yngre familjen. Drängen, som den ”pre-teen” han är var lagom intresserad, han vill bara hänga i soffan med mobil och Nintendo. 

Medan maken kompletterar stöttor på vinden så vi kan fästa spikläkten plockade jag ut fönster som behöver lite kärlek.

Fönsterrenovering är ett stående sommarjobb för mig som fått vila de senaste åren när vi byggt ladan. Det här fönstret gjorde jag iordning för 23-24 år sen och det är bara den undre rutan som behövs kittas om, sen är det olja och linoljefärg som behövs. Mina glasmästarkunskaper är tyvärr också vilande, mer träning är nödvändig! Det blev lite glaskrossarkunskaper som tog över istället. Irriterande men ingen panik, glas finns i lagret!

När alla stöttor kom på plats efter att stockarna jackats ur både över och under så var det dags att packa in väggen i vindduk. Men först isolerades delar som inte går att komma åt inifrån, kanske isolerar vi vinden nångång och då är det bra att det är gjort. Maken kompletterade också drevningen runt fönstren och självklar användes träfiberisolering, vår nya favorit!