2024, ett år vi vill glömma, bortsett från en sak!

Det nya året började med planer för husen, för framtida pensionering och ett skönt liv. Tänk om vi då visste vad som skulle hända!

I februari insjuknade svärfar. Det blev sjukhus, korttidsboende och efter det ett permanent boende på SäBo som det heter nuförtiden. Lagom när han var inflyttad och klar blev min mor sjuk igen och lämnade oss i mitten av april. Ett par veckor efter det diagnostiserades jag med bröstcancer och opererades en vecka före mammas begravning. 

Det enda verkligen roliga som inföll under året var bröllopet mellan sonen och hans fina fästmö. Vi firade i dagarna tre och det var skönt att glömma allt tråkigt som hänt under våren.

Sommaren och hösten gick sen åt till cellgiftsbehandling och senare strålning. Lagom till jul återvände jag till verkligheten igen och började jobba i januari i år efter 7 månaders sjukskrivning.

Samtidigt som jag for fram och tillbaka till sjukhuset tömde maken och hans systrar deras fars lägenhet inför försäljning och jag och min syster ordnade med bouppteckning efter vår mor. 

Dottern med familj var ett stort stöd under sommaren när jag mådde dåligt, jag blev verkligen bortskämd.

Även om mycket fått stå tillbaka när det gäller husen så har maken gjort lite grann ändå.

Trappavsatsen, eller som jag kallar den ”bron” till lillhuset, Fridhem, var så dåligt att jag inte vågade gå in via den utan gick runt till baksidan istället. Under påskhelgen tag maken barnbarnen till hjälp(?) och gjorde en ny. 

Det gamla räcket av metall togs bort och ett nytt i trä ska sättas upp. Det får dock vänta men nu vågade jag i alla fall gå in den stora vägen!

Under vintern hade vi låtit ta ner våra högsta och äldsta träd på ”berget”, den steniga kulle vi har på vår mark. Inte långt därefter kom en häftig stormby som tog resten. Nä, där överdriver jag, men fem träd till föll som vi tog hand om själva. Och sen dog en gran bredvid ladan som också behövdes fällas, där det granbarkborren som var i farten. På bara en månad gick granen från helt frisk till tvärdöd, helt otroligt.

Både maken och svärsonen har tillbringat mycket tid med motorsåg och vedklyv under vår och sommar.

Vi hade planerat för att se över taket på Fridhem. Att ha det tätt och stadigt är ju en förutsättning för att huset ska må bra och att sotaren ska våga ta sig upp till skorstenen, vilken även den behöver renoveras.

Det vi vet från tidigare ägare är att taket är byggt av emballagevirke. Det låter kanske konstigt men förr, innan våra stora stålkontainrar, så byggdes dessa av trä. Och det virket användes till annat när varorna levererats. Det behövde inte vara dåligt alls men det är bra att veta hur det mår efter alla år. 

För att fortsätta ha taket vädertätt tog vi beslutet att inspektera taket inifrån. Innertaket på vinden består av masonit så det var inte alltför svårt att ta ner men två långa karlar, maken och svärsonen, står inte riktigt raka där uppe så det slet på ryggarna.

Taket såg bra ut vilket är skönt bortsett från en plats intill skorstenstocken där det hade regnat in och delar av timmerväggen var dåligt. Det är en innervägg tackochlov vilket gör det enklare att åtgärda. Inte heller var det något bärande just där. 

De två männen tätade taket och sen har resten fått vänta, vi har ju haft lite annat att tänka på. Nu funderar maken och jag på om vi ska behålla taket som det är och bara lägga ny takpapp och tegel eller om vi ska lägga råspont för att vara säkra på hållfastheten och samtidigt kunna rikta upp några ställen som satt sig lite. 

När allt lugnat ser sig och sommaren led mot sitt slut blev det mer tid att ägna sig åt ladan. Maken gav sig på att putsa muren i garaget. Det var hans första riktiga försök att putsa en sån stor yta och efter ett tag gick det riktigt bra!

När allt härdat och torkat målades väggen vit. Nu är det ljust och fint därinne. Sen kunde elektriken slutföra arbetet i ladan genom att sätta in ett säkringsskåp så vi får en bra fördelning på säkringar, jordfelsbrytare och dylikt.

Sen blev det höst och därmed tog jaktsäsongen fart igen. I november gick maken på semester för att sedan bli pensionär sista november och därmed bosätta sig mer eller mindre i stugan. Allt medan jag får veckopendla!

Under hans ledighet har han haft tid till lite smått och gott. Ett väderskydd till luftvärmepumpen till exempel.

Och början till ett loft i garaget.

Julen firade vi två i lugn och ro i stugan medan ”barnen” ägnade sig åt skidåkning i Sälen respektive Verbier. Vi slapp i alla fall covid detta år!

Vad har hänt?

 Senaste inlägget kom augusti 2023, har vi inte gjort nåt efter det? Har det hänt nåt? Svaret är väl ja. Och nej.

Det hände inte mycket under hösten 2023. Södersidan på huset gjordes färdig.

 Vi blev med stor tvättmaskin i tvättrummet när dotterns familj köpte en ny och vi ärvde den fortfarande fungerande äldre modellen.

Första delen av bänkskivan i salen kom på plats liksom några golvlister.

Under vintern kom resten av bänken och en diskho dit.

Som alltid på hösten är det jakt som tar all tid från bygget, så även detta år.

Vi avslutade året med att åka på en av våra drömresor, till Australien denna gång. Här passade vi på att fira makens födelsedag med att dyka på Stora Barriärrevet samt träffa vänner från tidigare år. Dottern med familj anslöt under den senare delen av vistelsen och de blev kvar över jul medan maken och jag åkte hem.

Min mor hade blivit allvarligt sjuk under tiden vi var borta men repade sig lite tills vi kom hem. Vi kunde träffa henne lite under julen, en jul som blev hennes sista. I mellandagarna åkte båda jag och maken på ännu en sväng med covid, andra julen i rad! Vi får nog lägga ner julfirandet om vi ska hålla oss friska.

Nåja, det blev inte så allvarligt eller långvarigt så vi njöt av ensamheten i karantän i vår stuga över helgerna.

Därmed avslutades 2023 för vår del!