Nytt år och nya möjligheter. Vädret växlar mellan regn och snöblandat, snöslask, snö och is, sol, molnigt och dimma, varmgrader och frysgrader. Hela skalan.
Nyåret började i slask och vi började med att spika panel på bygget. Det är den roliga delen av bygget för man ser hur det går framåt hela tiden. Vi kommer att ha varierande typer av panel beroende på vilken del av huset det är. Tvättrum och kallsal får en lockpanel i varierande bredder med en slätpanel i loft/takhöjd något som vår gamla stuga har. Garaget får en stående slätpanel då det ska påminna om magasin, lador och logar runt om i trakten. Slätpanel finns även på logen över verkstan som vårt bygge hänger ihop med så det känns naturligt att plocka upp den.
När första brädorna kom upp vid knutarna insåg vi att den dropplist vi har var alldeles för smal, det blev liksom inget kvar av den. Ett raskt beslut av beautification committee efter förslag från byggledaren (dvs maken): vi lägger en bredare ovanpå den som redan finns där! Då kan vi även se till att knutbrädor och dörrfoder går längre ner än dropplisten, något som vi helt hade förbisett i planeringen.
Nu var det bara att planera hur de olika breda panelbrädorna ska spikas. Vi har bredder på 145, 170, 195, 220 samt enstaka mellan 320 och 370 mm. De två smalare kommer från ordinarie bygghandeln. Bygghandeln kunde däremot beställa 195 och 220 mm från samma såg som levererat våra stolpar. Det märks skillnad på kvalitén, definitivt. De bredare brädorna (eller planken som de kvalar in till att vara) hämtade vi vid en annan liten såg som jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Visserligen är dessa tjockare än övrig panel men det gör det bara mer levande. Varför ska vi ha varierande bredder? Jo, vårt gamla hus har det på den ursprungliga sidan och jag vill plocka upp det i våra byggen. Lillstugan har bredder på 170, 195 och 220 mm och det ser bra och levande ut.
Så, papper, penna och linjal för att planera hur brädorna ska fördelad, och sen blir det som det blir ändå.
Först ut var tvättrumsdelen mot gården. Svärsonen var med och byggde så jag behövde bara tycka och tänka.
Förmiddagen efter gjorde vi färdigt salsdelen på samma sida. Då hade den yngre familjen åkt vidare mot snö och skidor. Jag och maken tog ledigt på eftermiddagen, åkte till stan och köpte spik till spikpistolen, handtag till dörrarna och handlade mat till resten av veckan. Nej, vi brottades inte på mellandagsrean, vi beställde via nätet och hämtade upp utanför butiken. Mycket praktiskt och coronasäkert.
Morgonen därpå mötte oss med solsken och några minusgrader. Slasket hade frusit till is och jag tog fram mina dubbdäck till kängor, dvs ice bugs. Jag vill inte ramla i halkan.
Vi njöt vad vi kunde på skuggsidan av huset och gjorde först klart gaveln och sen halva långsidan mot ängen.
Det är inte mögel på de breda planken, det är smuts och lite blånad. Blånad är ett ofarligt svampangrepp som missfärgar trät. Det var mycket populärt med furumöbler med blånad på 70-talet och nån har kanske ett gammalt furubord med vacker blå- eller gråfärgad mönstring i en bortglömd gillestuga?
Det är kanske inte optimalt men blånad i just panelvirke då det angripna trät tar åt sig fukt bättre än annat men vi får väl måla ordentligt.
Dagens arbete bestod i att slutföra ängssidan vilket vi gjorde i snöfall och kyla före lunch.
Därefter gav vi oss på slätpanelen mot gården, ett mycket långsammare arbete och tråkigare! Smalare bräder, vi har råspont från den lokala sågen på 120mm, vilket tar tid. Mycket finare och av högre kvalitet än den vi köpte från bygghandeln och lade på taket.
En stor blaffa trävägg som ser ganska trist ut. Vi får väl se vad vi gör med den så småningom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar