Slö, slapp, loj, lat…

Slö, slapp, loj, lat, likgiltig och bakelseförgiftad. Det var en ramsa jag lärde mig som barn. De fyra första epiteten stämde väl med mig under första veckan av det nya året. Slö och slapp, men knappast likgiltig eller bakelseförgiftad. Bakelser finns mycket sällan i vårt hus så det är ingen risk att bli förgiftad av dem. Loj och lat får man vara när det är semester.

Nåja, maken jobbade, jag slöade. Som jag skrev i förra inlägget hämtade vi panelvirke på måndagen. Detsamma gjordes även på tisdagen men då från vår närmsta såg. Efter det var det dags att fortsätta med takpanelen. Även nu fick jag köra stepövning på stegen medan maken klättrade upp och ner på byggställningen. 

Vi tillverkade en nock av 50x150 mm virke vi hade kvar. Måttade vinklar och trixade med sågbordet som egentligen inte sågar riktigt den vinkeln vi ville ha. Men med lite fixande så funkade det den här gången också. Man kan ta till hyvel där det behövs.

Torsdag och fredag byggde vi, lördag var det jakt (ingen jaktlycka den här gången) och på söndagen fick vi hjälp av svärsonen med de sista bitarna då familjen återvänt från våra lokala alptoppar.

Skönt att ha den här biten klar! Lite smålister ska fixas som vanligt, får väl se när det blir av.

Det var tänkt att vi skulle ha laserat panelen innan vi satte upp den men det är ju lite för kallt för det så det får vänta till våren.

Snön återvände och dolde isen på marken effektivt, ingen vidare kombination med foppatofflor kan jag meddela! Men bastun var varm och skön.