Takplåt och plåttak!

Regn och rusk de flesta dagarna. Det är så fuktigt så delar av konstruktionen har drabbats av ytlig svartmögel. Några delar har vi bytt ut andra ska behandlas med klorin (för att bleka delar som kommer att synas) och boracol som dödar mögelsvampar. Fy så trist det är! Även när det inte regnar så lägger sig dimma och luftfuktighet som ett blött täcke över allt. Vi blir genomblöta bara av fukten och det rinner om ställningen och stegar.

Och är det inte vädret så är det pandemi. Vi är friska (ännu så länge, peppar peppar) men satte oss i frivillig karantän i stugan för att undvika smittan från andra i vår närhet. Att det sammanföll med älgjakten och makens semester gjorde inte ett dugg. Jag jobbade när han höll sig på behörigt avstånd från jaktkamrater och älgar.

Av bygge blev det således inte mycket. Några kortlingar, pröva ut ett fönster till loftet, ja, lite smått och gott bara.

Höstlovet närmade sig och vi fick leverans av takplåt. Allt ska ju inte gå som beräknat förstås. Nockplåten höll inte alls den vinkeln som vi beställt utan det blev en tur till stan och en plåtfirma som kunde bocka om dem. 

De skollediga barnbarnen kom upp andra halvan av lovet i sällskap av sina föräldrar för nu skulle det skruvas tak! Torsdag och fredag var vädret bra. Svalt, uppehåll, någon solglimt som tittade fram. Lördagen var fuktig och dimmig och söndagen regnig. På torsdagen monterades ställningar på båda sidor av byggnaden. Stegar lades upp på taket och bands ihop över nock. Vanan finns kvar från förra bygget, en person på varje sida för mothåll och samordnad på- och avstigning. Den pannplåt vi använder behöver inte monteras från höger till vänster som klickplåten på lillstugan så nu kunde vi lägga plåtarna samtidigt på båda sidor och skruva fast parallellt. Så mycket enklare och snabbare!

Jag är inte överens med montörerna om deras placering på nocken. Var är selen?

När torsdagen var slut så hade en presenning försvunnit och ca 6 meter var täckt av plåt. Nockplåten är som synes också monterad. Det ser dock brantare ut än vad det är.

Maken och svärsonen bar plåt, klättrade upp och ner på stegar, ställning och tak. Dottern agerade mothåll på ställning och stege medan jag och barnbarnen eldade. När det är uppehåll lever vi utomhus med eldtunnan som fast punkt. Korvgrillning och varma mackor över öppen eld är poppis!

Den yngste bygger kojor och storebror vill helst bara spela basket med mamma eller vara inne med plattan som sällskap. Nä, det sistnämnda får man när det regnar, inte annars.

På fredagen fortsatte montaget och nu hann de förbi skorstenen, vilket var lite längre än beräknat. Skönt! Skorstensmuraren var förbi med plåt som ska ligga runt skorstenen, den monteras i veckan som kommer.

Det sticker fram en fot där bakom skorsten. Är det tomten som åkt fel?

Snyggt blir det i alla fall!

På fredagkvällen firade vi Halloween med ett litet spökspår för barnen. En slinga runt husen med ficklampor och reflexer. Läskiga utmaningar för att hitta godis i kärl med kall kokt spagetti, geléormar bland makaroner och tusenfotingar eller stora spindlar och läskiga ögon i jättelika spindelnät. 

Lagom nivå för 4-7-åringar med andra ord. Till middag serverades köttbullespindlar, avhuggna korvfingrar och grönt avokadoslem till 4-åringens glädje och en mycket skeptisk 7-åring.

På lördagen kom hela taket på plats. Så skönt! 

Taket är en pannplåt i silvermetallic med två rillor mellan varje ås från Armat. Den är tydligen tillverkad i Domnarvets verkstad, vilket innebär viss nostalgi då jag följt med min far till stålverket flera gånger och sett plåten valsas fram.

Arbetsställningen var inte riktigt optimal när sista plåtarna skulle längskapas och kanten bockas upp.

En tur till kyrkogården hann vi med innan middagen. Det var ju också lite spännande med alla lyktor och ljus i mörkret.

Vindskivor och vindskiveplåten monterades under söndagen trots regnet. Nu äntligen ska det vara tätt uppifrån! I alla fall när skorstensplåten är på plats.

Det sista som gjordes var att klä in resten av bygget med presenning för att skydda lite mot regnet och stormen som väntades.

Ett jättestort tack till dotter och svärson för all hjälp. Det här hade vi aldrig klarat själva! Vi har tur som har barn med respektive som kan hjälpa till.

Nu var det inte bara bygge av nytt hus som var aktuellt den här helgen. Vi passade på att utöka fastighetsbeståndet med ytterligare en liten stuga.

Det här gamla torpet är ursprungsbyggnaden på vår fastighet, daterad till andra halvan av 1700-talet. Den styckades av till en egen fastighet i början av förra seklet och nu välkomnar vi det tillbaka till gemenskapen. Fridhem kallas huset. Carolinas eller mormors stuga är två andra benämningar. Det finns en del att göra på det också men inget akut.

Nu får det nog räcka med fastigheter för vår del. Vi riskerar inte att bli sysslolösa när vi blir pensionärer i alla fall.