Varmt!

Jo, det är varmt. Och varmare lär det bli i morgon. Bit ihop och gå in när det är som varmast.
Småtrollen har varit vid stranden med far sin, det var nog den bästa platsen idag.
Maken började första skiftet med att bära två pallar sulblock. 32 block gånger 2, ja, minus 4 som jag lyckades med innan kroppen skrek. Träningsvärk? Nja, men trött i rygg, ben och armar. Till slut lyder inte kroppen mig så då får jag lyda den. Jag förstår inte hur han orkar.

Vi började att lägga ut några block men solen och värmen tvingade oss att ta paus.
En sillunch gav välbehövlig sälta och sen blev det en sväng till skogen för maken och soffhörnet tillsammans med en fläkt för mig.
På eftermiddagen fick vi besök av svärfar, svägerska och svåger. De flydde från lägenhetens värme till vår, inte för att det blev något svalare men gott fikabröd hade de med sig.
Därefter tog nästa skift över. Nu stod solen lägre och så småningom fick vi även skugga i gropen. Trots det krävdes något på huvudet, många flaskor vatten och täta pauser. 8 block, vattenpaus. 8 block, vattenpaus. Osv. Ibland orkade vi inte fler än 5-6 i taget men det är bara att jobba på trots att svetten rinner efter ryggraden.

Idag fick jag hörselskydd för att slippa pipet från rotationslaserns avläsningsverktyg. Så skönt att spara hörseln lite från tinnituspipet!

Svärsonen fixade middag till oss alla. Sån lyx att bara sätta sig vid dukat bord och slippa laga själv. ”Normal” middagstid blev det också, inte vår normala alldeles för sena kvällsmat.
Kvällsskiftet tog vid och de sista blocken på långsidan skulle dit. Det blev en halv pall till som skulle flyttas. Jag orkade tre block. Alltså, jag måste ta tag i den där styrketräningen igen!

Till sista var hela långsidan klar och vi hade ett litet familjeråd om hur vi ska göra längs med väggen mot verkstaden. Den gjutna sockeln går inte lika djupt som vår bädd. Det är mycket sten som håller väggen och den är förstås inte så jämn så det går att mura grunden så nära som vi skulle önska.

Nåja, mer om det när vi kommer dit!